Betyg: 4 monumentSéraphine Louis eller "Séraphine de Senlis" var en fransk, självlärd konstnär som levde 1864-1942. Filmen om hennes liv och konst är vacker och sinnlig. Hon är som en främmande fågel i staden där hon bor. En udda person som möter den likaledes udda konstsamlaren Wilhelm Uhde, när han straxt innan första världskriget flyttar till Senlis. Dessa två människors sätt att närma sig varandra är fint skildrat i filmen. De avviker både från den gängse normen, men på olika sätt, och de möts i sitt konstintresse.
Séraphine är en vacker film där det konstnärliga skapandet står i centrum. Vi får uppleva världen med Séraphines ögon, och hennes andra sinnen också. Hon ser och känner, smakar och luktar. Målar med hela kroppen. Är sin konst och är en del av världsalltet. Jo, jag vet. Det låter patetiskt när jag skriver det. Men en styrka i den här filmen är att den inte skildrar denna egensinniga konstnär på ett patetiskt eller romantiskt vis. För konsten är både liv och död för Séraphine och till sist äts hon upp av den och förlorar helt sin förankring i verkligheten. Och det är ju varken patetiskt eller romantiskt.
Wilhelm Uhde är den moderna människan, den rationella - men passionerade - konstsamlaren. Séraphine är folkligt from och uråldrig. Dessa möts i ett samtal där Séraphine blir förskräckt över att herr Uhde inte tror på jungfru Maria. Efterhand så måste han erkänna att han i alla fall tror på själen. En kort sammanfattning av den teologiska utvecklingen under 1900-talet!
SvaraRaderaDen scenen är fin, när hon med stort allvar säger: "men du tror väl på jungfru Maria". Påminner mig om en kvinna jag mötte på jobbet som tittade mig djupt i ögonen och sa: "du måste tro på Jesus, säg att du tror på honom".
SvaraRadera