27 september 2017

Twister

Betyg: 3 monument

Äntligen en film som utspelas i Oklahoma! Oändlig prärie, majsfält, enstaka dötrista småstäder o c h tornados, massor av tornados. Två forskarteam jagar dem för att med sina mätinstrument kunna förstå hur de bildas och därmed kunna arbeta preventivt och rädda människoliv. Det ena teamet har gott om sponsorpengar och fin utrustning, det andra består av nördar som av olika personliga skäl brinner för saken. Gissa vem som vinner?

Mycket manlig beslutsamhet (stundtals men inte alls lika mycket kvinnlig sådan), mycket musik till bilåkning, mycket bilåkning över fält, gärden och vattenfyllda diken, mycket krossat glas, mycket högt ljud och en del flygande kor. Och en hjälte som bara ville få skilsmässopappren påskrivna....

Bäst är Philip Seymour Hoffman (han är alltid bäst!) i en biroll som galen tornadonörd - varje scen där han är med blir extra levande - samt den lite lakoniska referensen till 2 Mos 8:19 - om den egyptiska katastrofen.

22 september 2017

Saturday Night Fever

Betyg: 4 monument

I slutet av sjuttiotalet blev denna film för mig, och troligtvis många fler, en symbol för ytlig, kommersiell, amerikansk kulturimperialism. Det var synd att vi aldrig såg filmen. Nu, 40 år senare, ser jag en film som skildrar klass, kön och bildningstörst, realistiskt filmad och med en grundläggande humanism som underton. I princip tvärtemot det jag en gång hävdade! Lägg där till 70-tals disco av klassiskt snitt och häftiga dansgolv.

Från den italienska arbetarklassens Brooklyn löper Brooklyn bridge över till Manhattan som en lyckans bro till ett annat rike, en annan tillvaro. Men de äger bara delar av bron och brofästet, de vågar sig aldrig över till andra sidan. Hånfullt utmanar de brons drömmar - med katastrofala konsekvenser, men förblir småpojkar som inte vågar förändras (förutom Tony, som ger upp allt för att ta sig över).

Intressant är den handgripliga tolkningen av 70-talets Guds-död debatt inom teologin och naturligtvis John Travoltas vita kostym med väst!

20 september 2017

Under sanden

Betyg: 4 monument


Sand, hav, hat och hämnd. Och ansvar. Ansvar för det andra gjort, ansvar för att vara människa. Tyska soldater - knappt mer än pojkar - tvingas vid krigsslutet att desarmera minor längs den danska västkusten. Ljuset över havet kontrasterar deras skitiga ansikten. Havets rofylldhet kontrasterar skräcken att minan går av (vilket den gör). Gruppens solidaritet kontrasterar varje individs enskilda uppgörelse med döden. Det är förfärligt, oerhört vackert fotograferat och trots allt ändå hoppfullt, en illustration av Josua 22:6 trots nedanstående kommentar!

Det otäckaste är pojksoldaternas hemlängtan. Och att så få av dem kommer hem.

Edward Scissorhands

Betyg: 3 monument

Jag insåg efteråt att jag såg filmen på Marc Bolans fyrtioåriga dödsdag. Här finns ett samband. Samma romantiska bild av världen, samma gothiska estetik. På något sätt blev jag besviken. Minns filmen som bättre. I viss mån samma sak med Marc Bolan. Det bästa är den obönhörliga kritiken av det småborgerliga Amerika - som tydligast framträder i estetiken och scenografin. Annars är historien lam och alltför långsam. Intressantast är likheten mellan Edward och Marc Bolan, och tänk om Tim Burton hade använt hans musik som soundtrack - då hade filmen blivit odödlig!

Kanske passar Jesaja 1:18 om att bli ren som snö från sina synder. Edward är ju syndfri och, troligtvis, fri från från arvsynden. Och snön är betydelsefull.


13 september 2017

Valerian and the City of Thousand Planets

Betyg: 3 monument

En fröjd för oss som läste Linda och Valentin-albumen tidigt åttiotal. Som att stiga rätt in i denna fantastiska bildvärld med alla dess varelser, världar och kulturer. Då och då ler jag igenkännande. Allt är med.... utom den så stillsamma ironin, de kongeniala historierna och de fina samspelet mellan Linda och Valentin. Här är det upptrappat några varv, försök till mer episk berättelse om folkmord, förlåtelse och lögnens konsekvenser, mer action och några fånigheter och framförallt en alltför stereotyp skildring av huvudpersonerna; Valerian och Laureline (Linda och Valentin - som vi känner dem!).

Intressant dock med en sorts oväntad queer touch, en helt virtuell köpstad och kritiken av soldatmoralen; att lyda order, följa regler till punkt och pricka samt att hellre låta andra gå under än erkänna ett misstag. En sorts kommentar till orden ur 2 Mos 32:2 "Om du ändå ville förlåta deras synd! Utplåna annars mitt namn ur din bok!" Det handlar både om utplåning och förlåtelse.

When Trumpets Fade

Betyg: 4 monument

Kriget underifrån. Hierarkier, makt, vansinniga order, blod, död, tårar, skräck. Mitt i allt kaos också vänskap, lojalitet, mod och ifrågasättande. Slaget vid Hurtgenskogen 1944 räknas till de onödiga (om nu inte alla slag är det). Tjugofyra tusen soldater, många nyrekryterade, döda i anfall efter anfall utan plan eller strategi.

Hela helvetesskildringen inramas av hoppet om "att vara hemma till jul". Slutmusiken är då både kongenial och hånfull. Så många som aldrig kom hem. Mycket närbilder, mycket tung andning, massor av cigaretter, orakade kinder, brustna blickar.... mycket effektiv antikrigspropaganda!

10 september 2017

Mud

Betyg: 4 monument

En film om kärlek. Men skildrad genom fjortonårige Ellis förståelse av kärleken. Vad händer när föräldrarna skall skiljas, hur är det egentligen mellan Mud, mannen han möter på den övergivna ön och hans kvinna Juniper - hon som har fåglar tatuerade på händerna? Och männen som jagar Mud, vilka är det? Och Tom som hjälper Mud, vem är han? Och vad innebär det att ha en flickvän egentligen? Många frågor, snyggt filmat och skickligt spelat av de unga pojkarna. En äventyrlig sommar, ett vuxenblivande och en ständig återkomst till 1 Mosebok 3:15 om fiendskapen mellan människan och ormen.

06 september 2017

Den galne kung George

Betyg: 4 monument

Om galenskap, maktintriger och en sorts realism. Det är sent sjuttonhundratal och England har just förlorat Amerika. Det finns de i det engelska parlamentet som menar att kan amerikanerna klara sig utan en kung, så kan väl vi det med. När kungen visar tecken på galenskap ges möjligheterna, intrigen kan börja.

Det är snyggt, mycket kostymer, snygga slott, goda skådespelare och en intressant bild av sjuttonhundratalets läkarvetenskap där mycket intresse ges åt urin och avföring och ganska lite åt hur patienten egentligen mår. Att sedan Shakespeare's Kung Lear blir det som räddar kungariket är nog att betrakta som en modern eftergift, men en mycket elegant sådan.

Bäst är kungens uppassare som bor i ett kyffe med trevåningssäng och ständigt drabbas av kungens galna upptåg, som att klockan fem på morgonen läsa Herrens bön på ängen iklädda nattsärk och inget annat... och all musik av Händel!