Livet är underbart/It´s a Wonderful Life

Betyg: 4 monument

Jag vet att det saknas gråskala. Jag vet att det dryper av Amerikansk sentimentalitet. Men det är så oerhört skönt med en skildring av en god människa. Vi behöver det! Och jag tror att vi alla behöver påminnelsen om hur viktig varje människa är, hur livet skulle te sig väldigt annorlunda om bara en av oss aldrig funnits. Det är, som sagt sentimentalt, men fint gjort.

Intressant att inledningsscenen är en enda lång förbön, sedan kan vi lämna samtalet mellan Gud och änglarna utan teologisk kommentar. Det teologiska sker i vardagslivet, i de goda handlingarna, i insikten om varje människans värde och i konstaterandet att livet inte blir som vi tänkt det, men att det blir i alla fall!

White Christmas

Betyg: 3 monument

En äreräddning, ett missuppfattat telefonsamtal och då och då ett omotiverade sång och dansnummer. Dessutom snabb dialog, tydlig handling och en sorts sentimental humanism. Danny Kaye, Bing Crosby, Rosemary Clooney (George Clooneys faster) och Vera-Allen lovar stämsång och mycket dans, där Danny Kaye och Rosemary Clooney lyser mest.

Den av soldaterna älskade generalen hotas att hamna på obestånd några år efter Andra världskrigets slut. Om inte mannarna ställer upp är förnedringen ett faktum. Det fina är inte i första hand att de ställer upp, utan att de tar med sig fruar och barn så att militärlivet inte blir en sorts exklusiv manlig parentes. Den solidaritet som krigserfarenheten skapat bär också in i det civila livet. En sorts hopp om en mänsklig värld, trots allt och en hel del överdådiga dansnummer! Se där ett julbudskap som inte står änglarnas efter (Luk 2:8-14)!

Van Helsing

Betyg: 3 monument

En sorts kristen gothfilm med en så tydlig skärseldsteologi att jag är glad att jag är lutheran. Korstecken, Psaltarens 23:e psalm, 10 Guds bud, Kristus som morgonsolen (se Den svenska kyrkohandboken "Du evigt strålande morgonsol"), förlåtelsens problem, Notre Dame i Paris, Peterskyrkan i Rom, kardinaler, Ärkeängeln Gabriel, Den gyllene regeln - fast tvärtom... En film fullkomligt späckad med kristna referenser (här nämns dessutom Massadaupproret i Palestina år 73 e kr).

Nåväl bortsett från detta en märklig äventyrsfilm där Dr Jekyll, Frankensteins monster, Greve Dracula, vampyrer och varulvar figurerar samtidigt. Snygga miljöer, men en ganska illa sammansatt berättelse. Intressantast är Frankensteins monsters digitalt lysande hjärna i denna 1800-tals gotiska berättelse. Udda, men snyggt!

Hi Diddle Diddle

Betyg: 3 monument

Oförargligt men ganska underhållande.  På något vis ett ifrågasättande av monogamin, eller kanske är det ett försvar för den? Det är som sagt ganska oförargligt och då brinner det knappast till i äktenskapsfrågan, det blir mest några skämt om att vara gift med tre kvinnor samtidigt. Kan jämföras med Saddukeernas fråga till Jesus om vem en är gift med efter uppståndelsen, i Lukas 20:27-40. En historia som också kan utmana äktenskapet.

Nåväl, bäst är kvinnan som dyker upp i olika roller i i stort sett varje scen och som får sin förklaring i en metablinkning till publiken - hon är regissörens favorit! Och den animerade Richard Wagner som i förtvivlan ger upp sin plats på tapeten när sångarna tar i. Än en gång oförargligt, men tydligen en av Quentin Tarantinos favoritfilmer enligt Open Culture.

De misstänkta

Betyg: 4 monument

Det börjar som en omvänd "Oceans eleven" och slutar möjligen i en sorts uppgörelse med Djävulen, han som alltid kommer förtäckt. Eller så är det en sorts Tintin-historia, men mycket blodigare. I vilket fall intelligent, överraskande och spännande med ett nästan ordagrant citat ur Lukas 22:53 (när Jesus diskuterar med tempelvakten) i samband med ett av de många förhören.

Oväntat bra. Snygga New York-bilder (bl.a. På Twin Towers) även om det mesta utspelas i Los Angeles hamnkvarter. Och en oväntad vinkling av vad en CP-skada kan betyda. Dock saknas det kvinnor, kanske är den undre världen en mestadels manlig värld, men ändå!

The Hustler

Betyg: 5 monument

Felriktad passion, snygga kostymer, tuffa män i små hattar och en sorts uppvaknande utifrån orden i Lukasevangeliet: "Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men får betala med att mista sig själv?" (Luk 9:25)

Eddie söker utmaningen, vill vara bäst, vill vinna. Då han i slutscenen packar ihop sin biljardkö är segerns sötma bitter och han han har lämnat både vänskap och kärlek bakom sig. Men innan dess hinner vi med en del biljardmatcher, mycket whisky och cigaretter, en utläggning om biljardspelandet som inte står Martin Luther efter och ett mycket bra och intressant kvinnoporträtt; Sarah (lysande spelad av Piper Laurie). Hon förebådar både en feminism och en cripactivism som egentligen inte finns i filmen och hon är med det en spännande person som ger filmen dess styrka. Sedan får Paul Newman säga vad han vill!

Ensam i Berlin

Betyg: 5 monument

Otto och Anna Quangel är ett arbetarpar i centrala Berlin vars son dör på slagfältet i Hitlers armé och beskedet slår sönder deras liv. Det är Hitlers fel! En natt textar Otto ett kort med orden "Ner med lögnaren Hitler, vars krig dödar oss!" Nästa dag placerar han kortet i en trappuppgång. Det blir 285 kort allt som allt, spridda över Berlin. En detektiv börjar jakten på landsförrädaren...

Det är en styv skildring av staden Berlin mellan 1940 och 1943, innan bomberna faller och människor på flykt kommer i kilometerlånga köer. Förtrycket i vardagen är totalt med nazister i olika skepnader: poliser, SS-män, och inte minst angivare.

Vincent Pérez har gjort en mästerlig film av Hans Falladas bok med samma namn, en måstefilm som också förbereder en för läsningen av romanen som tillför andra sidor än de som får plats i filmen. Att det är en engelsk film med engelska skådespelare funderade jag inte ens på. Det är alltför nära och gripande.

Tracks

Betyg: 2 monument

Jag vet inte om vägen över kontinenten följde den sjungna kartans linjer - som Bruce Chatwin skrivit om i "Drömspår". Men då en av de äldste stundtals följde med som vägvisare kanske det var så. Det är i vilket fall en brist att vi inte får veta. Varken varför vandringen genomförs eller hur den egentligen går till. Vi får följa Robyn Davidson och hennes kameler (och hund) genom obebodda (stundtals glest bebodda) landskap, öknar och karga stäpper. Men vi kommer varken henne eller landet särskilt nära. Närmast kommer vi kamelerna och det är ju i sig bra. Filmer med kameler är nästan alltid bra!

Vidsträckt landskap, fint foto, snygga kameler, men en brist på berättelse.

Legenden: Mörkrets härskare

Betyg: 2 monument

En sorts moraldiskussion om syndens straff, lagens kraft och den befriande kärlekens makt. Kanske en förenklad skildring av lag och evangelium, eller en än mer förenklad skildring av kvinnlig sexualitet. Men egentligen mest en ganska förutsägbar saga med fånigt dum ondska (någon sorts troll) och småcharmigt dum godhet (någon sorts tomtar). Förvånansvärt välgjord, men i total avsaknad av gråskala, komplexitet och därmed liv.

Salvation

Betyg: 3 monument

Hämnd och hämnd och åter hämnd. Hämndens infrastruktur bara växer och här finns inte en tillstymmelse till evangelium. Det är till och med så att orden ur 5 Mos 19:21 "Visa ingen förskoning: liv för liv, öga för öga, tand för tand" citeras affirmativt. En grym historia om landaffärer, oljefyndigheter, rädsla, feghet och i viss mån mod. Men mest hämnd.

Snyggt filmat och ett snyggt utförande av den gamla militära  ordern "ålning medelst hasning". I övrigt mest märkligt att det är en dansk westernfilm med Mads Mikkelsen och Mikael Persbrandt som två danska bröder vilka emigrerat till Amerika efter tysk-danska kriget. O c h en lysande slutscen, medan eftertexterna rullar.