Captain America - The Winter Soldier

Betyg: 3 monument

Bortom all action, bortom alla stora ord om att befria mänskligheten från det onda syndikatet, bortom alla explosioner och kraschade stridsflyg så finns här olika temata som i sig är intressanta: klassresor, skuld och skam, död och uppståndelse, kosmos versus kaos, tillit och till och med en tillstymmelse till luthersk vardagstro. Det är en sorts undertext som gör filmen betydligt mer spännande än vad den är.

Kanske är det ändå intressantast att de mest centrala orden, de som avgör hela filmen är hämtade från Matteusevangeliets absolut sista vers: "Jag är med er alla dagar till tidens slut" (Matt 28:20).

Lore

Betyg: 4 monument

Det här är en Fruktansvärd film om hur barn och unga drabbas i krig. Och samtidigt är det en av de vackraste filmer jag sett på länge. Att bildspråket är så poetiskt gör den på något sätt uthärdlig, och mycket, mycket sevärd. Hannelore (Lore) är äldst i en syskonskara på fem, hennes yngsta bror är inte fyllda ett år. När Hitler är död tappar fadern SS-officeren både makten och ansiktet. Familjen lämnar hastigt sitt hem och ganska snart står barnen själva i ett öde land. De beger sig till fots tvärs igenom det sargade landskapet, till mormodern i norr. Död och ondska möter dem.

Sällan har jag sett barns utsatthet skildras så svart och naket. Lore, som är 15 år, balanserar mellan barndom och vuxenhet, mellan att vara omhändertagande och uppgiven, att förneka förintelsen och ompröva föräldrarnas nazistiska ideal. Systern Liesel elva-tolv år, otroligt fint spelad av Nele Trebs, tar även hon ett stort ansvar för småsyskonen. Yngste broderns gråt skär som knivar i mig genom hela filmen. Tvillingbröderna omkring sju år, försöker överleva genom att leka med varandra, knyta an till den som finns för dem och äta så fort de får möjlighet. Här finns hunger, rädsla, övergrepp, våld, död och ödeläggelse. Det är svårt att förstå om den som är ung kan överleva en sån här erfarenhet. Det är svårt att förstå.

Lars and the real girl

Betyg: 3 monument

Märkligt att en film om en man som har svårt med sociala relationer (Lars lider av social fobi) och beslutar att "behandla" sig själv genom att inleda en relation med en uppblåsbar sexdocka kan vara sevärd. Själva handlingen är absurd, men på något sätt lyckas Lars med hjälpa av sin läkare övertyga familj, arbetskamrater och medlemmar i den lilla församlingen att hans plastdocka är en riktig flickvän. Och för tydlighetens skull: hon är absolut ingen sexleksak för honom. I takt med att hans relation till henne blir mer och mer verklig, förändras också relationerna till de människor som finns runt honom. Se där, en mycket bra terapeutisk egenbehandling. 

Tre ord som karakteriserar denna film är "underhållning med innehåll". 

Event Horizon

Betyg: 2 monument

Måste säga från början att det var ett misstag. Hade missat genrebeteckningen och tänkte rymdfilm, men missade skräckprefixet. Jag gillar inte skräckfilmer!

Så, rymden år 2047. Ett försvunnet rymdskepp hittas utanför Neptunus, ett rymdskepp som varit genom ett svart hål och kommit tillbaka! Men egentligen handlar det om helvetet, om hur helvetet är frånvaron av godhet, hopp, möjligheter, val, empati, förlåtelse - allt det som får oss att orka leva. Lägg därtill litervis med blod, otäckt grinande ondska och exploderande rymdskepp.

Ett subtilt korstecknande inledningsvis skulle kunna leda till en intressant diskussion om tro och vetande, men det blev istället helvete och, tja... vanligt liv så som vi människor helst vill leva det, med småprat, en kopp kaffe, vänner och en uppgift. Teologi det med!

Ip Man 2

Betyg: 3 monument

Hongkong i regn. Det är tidigt femtiotal, men inte med ett ord nämns den kinesiska revolutionen som skett året före. Istället möter vi en arrogant brittisk kolonialmakt, som dock får stå till svars när räkenskaperna en gång för alla görs upp. Ip Man minns ni väl? Han överlevde precis den förra filmen och etablerar sig nu i Hongkong. Mycket slagsmål, men än mer starka känslor när en brittisk boxare förnedrar den kinesiska kampsporten och Ip Man med sin ödmjukhet måste besegra den skrävlande britten. Men det sitter hårt inne!

Mer balett än boxning. Mer kinesisk nationalism än hårdför imperialism. Mer tal om människors lika värdighet än människors lika värde. O c h ett fullkomligt underbart slut!

Safety not Guaranteed

Betyg: 3 monument

En särling strax utanför Seattle tror sig kunna resa i tiden och annonserar i lokalpressen om resesällskap. Tre udda journalister tror att detta ska kunna bli ett scoop. Kanske urtypen för det vi kallar indiefilm: udda existenser, märkliga sammanhang, vidunderligt vackra popmelodier, småtramsiga relationer men ett existentiellt pretentiöst manus.

Intressant här är formuleringen: "uppdraget handlar om misstag och ånger, men också om kärlek". I mina öron en sorts sammanfattning av luthersk teologi. Det är nog inte meningen.

Ip Man

Betyg: 3 monument

Egentligen en sorts opera, snygga kostymer, mycket dekor, häftiga känslor, väl koreograferade masscener och en ganska enkel och rätt patetisk historia. Skillnaden är att de slåss istället  för att sjunga. Det är trettiotal som går över till fyrtiotal i Kina med japansk ockupation, svält och förtryck. De japanska ockupationsstyrkorna vill bevisa att japansk Kung Fu är betydligt bättre än kinesisk. Då har de ännu inte mött Ip Man!

Bäst är scenen när arbetarna på bomullsfabriken lärt sig Kung Fu som självförsvar och övar samtidigt som de utför sina arbetssysslor - mycket snygg koreografi.

Ytterst antijapansk, nationalistisk så till den grad att det är Kina som besegrar Japan i krigsslutet. Riktigt så har jag inte lärt mig historien.

Outcast

Betyg: 2 monument

Korsriddare med stor skuldbörda söker sig till Kina och blir den som räddar kejsarens efterträdare. Känns mycket märkligt med en opiumberoende avdankad europé som lär kineser stridskonst. Den postkoloniala diskursen tycks regissören aldrig hört talas om. Men dock den feministiska, mycket malplacerat hålls ett brandtal för kvinnans rätt, men inget i filmen i övrigt säger något om det.

Här finns en vacker scen som utan ord illustrerar Psaltarens 103:e psalm; "Människans dagar är som gräset" (PS 103:15). Den scenen och den tydliga markeringen att Gud inte är en del av våldet, korsriddarnas strider till trots, är en sorts behållning. Annars är det inte så mycket som är bra. Det är synd för Nicolas Cage kan så mycket bättre än så här.

Vackra landskap dock - men det är det väl i varje film som beskriver någon form av historisk tid i Kina.

Den tunna röda linjen

Betyg: 4 monument

Egentligen handlar alla krigsfilmer om döden, min egen död och de andras - både fiendens och kamraternas. Här blir temat än tydligare då det pågår en inre monolog filmen igenom inom en av soldaterna som just berör döden och odödligheten. Där slutsatsen blir att odödligheten ligger i att våga dö, en tanke som ligger nära en modern definition av kristen tro: det som hjälper mig att orka leva och våga dö.
   Samtidigt med diskussionen om döden förs ett samtal om Gud, skapelsen och livets kontinuitet. En av de yngsta och räddaste soldaterna säger: "Det enda som är evigt är Herren och döden". Strax därefter kommer en sekvens med ansikten i landstigningsbåtarna där dödsskräcken lyser ur allas ögon. Gripande.

Vackert fotograferat, kanske alltför vackert när solen söker sig genom djungelns grönska och dess märkliga djur stannar upp i bild en kort stund.

Filmen skildrar striderna på Guadalcanal, en del av Solomonöarna i Stilla havet, under Andra världskriget.