Outsiders

Betyg: 3 monument

Bilar, arbetarklass, alkohol, våld. Det är ett sätt att beskriva filmen. Ett annat är tonår, revolt och uppvaknande. Ett tredje är vänskap, solidaritet och sammanhållning. 

I den lilla staden i Oklahoma är det stor skillnad på de norra och södra stadsdelarna. I norr är det fattigt och där styr greasers, i söder är de rikare och där styr soc. Två jämnstarka gäng med helt olika förutsättningar, vilket också blir tydligt i filmen. Ett dråp i desperation, flykt från polisen, hjältemod,  död och mer våld (från polisen den här gången). Inget är enkelt och allt får konsekvenser. På så vis en fin skildring av tonårstidens svart-vita värld - helt befriad från vuxna. Problemet är detsamma som i alla amerikanska ungdomsfilmer, alla ser ut att vara minst 20 år, men det handlar förstås också om tiden och modet (50-tal, troligtvis).

Matt Dillon som Dal är lysande, nervig och helt opålitlig annars är det bästa soundtracket och att huvudpesrsonen Ponyboy citerar Robert Frost (med sin hänvisning till Första Mosebok tredje kapitlet) och mitt i misären, våldet och förtvivlan läser "Borta med vinden". Litteraturen som överlevnad!

Ursäkta, var är Hollywood?

Betyg: 1 monument

En film lika usel som sin svenska titel. En klantig japansk ubåtskapten råkar hamna utanför Kaliforniens kust veckorna efter Pearl Harbor och ser en möjlighet att förnedra amerikanerna genom att beskjuta Hollywood. Men han har ingen karta och vet inget om omgivningen och besegrar till slut ett nedgånget nöjesfält. Tydligen bygger filmen delvis på historiska fakta, vilket i sig är ytterst märkligt.

Det är en drift med allt vad krigsfilm heter, men mer pinsam än rolig. Dåligt skådespeleri och usel sensmoral: den pacifistiske danskillen får inte sin flicka förrän han blir en riktigt stridspitt. Det hela är fånigt, sexistiskt och rasistiskt helt utan att skämmas - kanske var det ok 1979. Märkligast är att eländet är regisserat av Steven Spielberg.

Fascisten

Betyg: 4 monument

Den italienska titeln beskriver filmen bättre än den svenska; "Il conformista": En man besatt av "normalitet" söker sig till fascistpartiet i Italien och dess säkerhetstjänst. Vi får följa honom och partiets uppgång och fall i en serie uppbrutan scener, återkommande bilder och udda kameravinklar. Det är lika vackert som otäckt. Återkommande känslor är rädsla och feghet, ibland hör de samman, ibland står de var för sig. Filmen blir till en en svidande skildring av fascismen som omoral - de som talar så högt om moralen!

Några scener blir kvar; ett skrivbord fullt av valnötter, en blomsterförsäljerska som sjunger Internationalen med sina små barn och en långdans där vi anar folkets seger över fascsimen samt en av de längre biktscener jag sett på film.

Mannen som visste för mycket (1956)

Betyg: 4 monument

Det börjar med pukorna och sedan kommer cymbalerna - själva filmens clou. Även om vi vet det från början minskar det inte spänningen. Något kommer att hända när cymbalerna ljuder i Albert Hall!

En ganska ordinär läkarfamilj dras in i en historia med spioner, mord och kidnapping. James Stewart, som pappan, är precis så trist och ordinär (och dessutom lite för lång) som en läkare från Indianapolis på kortsemester i Marakech några år efter Andra världskriget kan ha varit. Det är en av de stora poängerna, den ordinära, ganska taffliga, men också desperata pappan/maken som gör allt för att rädda sonen från kidnapparna - medan mamman/hustrun egentligen är den som löser det hela.

Här får vi vara med om att kyrkklockorna ringer för frihet på ett mycket handgripligt sätt. Vi får läsa lite partitur, höra Doris Day sjunga "Que sera" en gång för mycket och vara med om en rejäl utskåpning av "engelska intellektuella". Plotten är densamma som i 1934 års version, men här har Marocko ersatt Schweiz och den predikande skurken är inte lika läskig.

As I Lay Dying

Betyg: 4 monument

Med en drömsk och långsam filmning, dubbla bildrutor där samma person filmas i rörelse samtidigt som de talar och en suggestiv musik försöker James Franco skildra de inre monloger som William Faulkners roman med samma namn är uppbyggd av. Det är förvånansvärt lyckat, men beror också till stor del på skådespelarna - särskilt Tim Blake Nelson som Anse. Hans sätt att prata med munnen ständigt öppen och på en hart när obegriplig dialekt är fantastisk.

Det är fattigt, hårt och otursförföljt. Allt som kan tänkas hända händer när den splittrade familjen ska föra moderns/hustruns döda kropp till närmaste stad för att begravas som hon velat. Broar rasar, kistan faller ur och flyter bort, den tar eld och den luktar så illa att det ständigt krestar ett tiotal gamar över dem när de på en knarrig kärra kör henne till den sista vilan. Psalm 300 ur den Svenska psalmboken sjungs med skrovliga röster, det förs samtal med Gud,  det diskuteras både synd, frälsning och himmelsk utjämning (av de sociala klyftorna). En mening som återkommer är: "det krävs två människor för att skapa dig, men bara en för att dö". I egentlig mening en film om döden och hur svårt det kan vara.

Rio Bravo

Betyg: 4 monument

En riktig western med tumbleweed, falskspelare, mariachiorkester, 50-dollar mynt, billig whisky och handrullade cigarretter. Men det är inte westernmiljön som är huvudsaken, inte heller kampen mellan de goda, rättrådiga och ganska luggslitna hjältarna och de slimma, överlägsna, onda typerna utan huvudsaken är den förnedrades upprättelse i sin egna ögon. Självförakt spelar in, liksom alkoholmissbruk och kärleksbesvikelser. John Waynes sheriff blir med sin hårda attityd en fungerande terapeut åt en före detta vicesheriff som supit bort både sig själv och sina pistoler. Inledningsscenen skildrar tydligt hans självförakt och förnedring. Så, det är Dean Martin, i rollen som Dude, som är berättelsens centrum - och först när vi ser att hans händer inte längre skakar så att han kan rulla sig sin cigarrett vet vi att filmen börjar ta slut. 

Det är extremt välgjort och stundtals lite roligt mitt i våldet och osäkerheten. Till det lite mer udda och charmiga hör sången ”My Rifle, Pony and me” där Dean Martin och Ricky Nelson sjunger om bland annat en rödvingetrast som går till vila.