27 mars 2016

Karthoum

Betyg: 3 monument
                                                 Det moderna Khartoum
Det börjar med 4 minuters overtyr, enbart musik som  kommer igen som intermezzo och mellanspel, sedan presenteras Nilen och öknen och Gud som alltid närvarande. Därefter sätter handlingen igång. Imperialistisk politik, folkmord, politiska intriger, svek och hjältemod. Teologiska samtal och kamelrytterier. Ökenstrider och ett och annat glas "brandy and soda". Och så förstås alla dessa snygga fezer. Synd att det modet gått ur tiden och tur att modet att låta nordeuropéer spela araber gjort det!

Vi befinner oss i sent 1800-tal där engelsmännen tvekar att försvara Karthoum i Sudan som hotas av en karismatisk beduinledare med världshärskarambitioner. Någonstans känns situationen igen. Intressant är hur mycket teologin spelar in och hur Bibeln och Koranen faktiskt behandlas ganska lika. Frågan som står i centrum blir: Vem har monopol på Gud?

22 mars 2016

13 Assasins

Betyg: 3 monument

Harakiri och hierarkier. Öde och ära. Vackra landskap och mycket vassa svärd. Grymt och blodigt.

Ska samurajen enbart tjäna sin herre, eller kan han också tjäna folket? Enligt traditionen är det senare inte möjligt, men på grund av herrarnas grymhet nödvändigt. "Det kommer en tid då tjänarna gör uppror mot sina herrar", och den tiden tycks börja här, i Japan under mitten av 1800-talet.

Tretton samurajer planerar ett attentat mot härskaren och hans garde på 200 soldater. Lojalitet står mot frihet, tradition mot rättvisa. På något sätt känns orden rätt i den teologiska utsaga det faktiskt är: "Himlens vilja förde oss samman" - de sista ord de tretton säger innan slutstriden börjar. Himlens vilja mot jordisk despotism, striden blir hård!

20 mars 2016

Jupiter Ascending


Betyg: 3 monument

Märkliga rymdskepp, märkliga rymdstäder, märkliga öron på inte lika märkliga rymdvarelser. Ganska obegriplig story, men kryddad med feminism och sund kritik mot både antropocentrism och kapitalism samt supersnygga bilder av Chicago från luften.

Jupiter Jones, illegal rysk invandrare i Chicago som städar toaletter med sin mamma och hennes syster med familj, visar sig vara universums drottning genom en sorts genetisk förbindelse som övergår mitt förstånd. Men det är spännande, ganska roligt och välgjort. En sorts askungesaga och en SF blinkning till Guds löfte till Abraham i 1 Mos 22:17 om att få ättlingar talrika som stjärnorna och som "sanden på havets strand".

Dessutom en film som tar rullskridskorna till nya höjder och som kanske bjuder på filmhistoriens märkligaste bröllopsfrisyr.

08 mars 2016

Sword of Destiny

Betyg: 3 monument

Egentligen en vacker kärlekshistoria, men de  myckna svärden i ultrarapid och landskapet i udda färger döljer på något sätt själva berättelsen. Striderna är inte poängen, men de tar upp större delen av filmen. Striden står mellan godhet och ondska även om det är svårt att avgöra vem som är vem. Det finns nog skäl till att de onda är onda och de goda goda, men det förklaras inte. Ära och öde finns också med som en sorts storheter, men de är egentligen ganska ointressanta. Kärleken är det viktigaste trots fantastiska svärd och nästintill odödliga hjältar (1 Kor 13:13).

Intressant med så många stridande kvinnor, passerar Bechdel-testet med råge, men är inte alls någon feministisk film. Mer mänsklig i det fallet.

Vackrast är striden på den frusna sjön med glidande rörelse över isen som spricker upp och ger vika.