21 maj 2018

Godzilla (1998)

Betyg: 3 monument

Det regnar. Det regnar i princip hela tiden och det blir ganska tröttsamt. Men det är ändå spännande med Godzilla som föds ur atombombssprängningrarna i Franska Polynesien och som söker sig till New York för att lägga sina ägg. Det går så där bra. Många av New Yorks profilbyggnader stryker med; The Flat Iron, Chrysler Building, Madison Square Garden och Brooklyn Bridge - mest på grund av de krigshetsande människorna som försöker förgöra monstret. Ibland är det fånigt, ibland alltför förutsägbart - men det finns en hel del charm och en sorts motstånd mot både militären och korrumperade politiker. Bäst är de franska agenterna som då och då utbrister ”très bisarre”! Och egentligen hela ”the french connection”, om skulden efter Moruroa-atollen och kärnvapensprängningarna där.

Egentligen handlar det om vad som händer när skapelseordningen bryts, dvs när människan och människans misstag skapar nya varelser. Det går i n t e bra!

18 maj 2018

Dödligt vapen

Betyg: 4 monument

Det är jultid i Los Angeles, sjuttiotalet har nyligen blivit åttiotal, vietnamkriget lever kvar i minnen och erfarenheter och Gud är, om inte död, så åtminstone någon som inte tas på allvar. Fantastiska mobiltelefoner, en naken Mel Gibson och mycket skjutande. Men egentligen, som så många andra, en film om manlig vänskap - elegant manus, spännande intrig och gott skådespeleri, särskilt Danny Glover som poliskommissarie Roger Murtaugh.

Jag gillar beat-boxen och barnens rap vid middagsbordet och egentligen alla familjescenerna, så långt från skotten, mördandet och heroinsmugglingen. Ändå dras de in...

16 maj 2018

Lucky

Betyg: 4 monument

Det handlar om döden och livet och vänskap och själen. Om ord och deras egentliga betydelse, om ensamhet och frihet, om att ”egendom är en vanföreställning” och om minnen som bär genom hela livet. Vackert, lågmält med ett fantastiskt soundtrack med Liberace, Mariachi och Johnny Cash. Det är så oerhört långt från Trumps Amerika!

Underbart skådespeleri både av Harry Dean Stanton och David Lynch, fina gamla gubbar som säger en sorts sanningar mitt i åldrandets utanförskap. Intressantast är hälsningen från Matteus 26:21 ”en av er skall förråda mig” och svaret :”ingen fara, det skall vi alla göra”, samt samtalet om ”dödens byråkrati”.

Jeremiah Johnson

Betyg: 4 monument

Det börjar med en lång overtyr, så småningom blir det en paus och sedan ett mellanspel. Det är vackert och musiken gör sitt för att sätta det stillsamma tempot. Bergen står i centrum, landskapet är huvudpersonen, "bergstopparnarna är kyrktorn och fåglarna präster". Det är långsamt och ensamt. Förräderi, hämnd, profanering, familjebildning, galenskap, kolonialism, vänskap... flera teman blandas, men bergen återkommer hela tiden med sin tyngd och tystnad. Oavsett om det snöar eller solen steker förblir bergen desamma.

Här finner vi ett lite oväntat krucifix i en av indanbyarna och en hjärtslitande version av SvPs 300 "O hur saligt att få vandra". Dessutom ett uppriktigt försök att skildra ursprungsbefolkningens seder och språk.

05 maj 2018

Leviathan

Betyg: 3 monument

Det är en jobsskildring, men utan upprättelse, bara undergång. Mycket vodka och mycket förtvivlan. Hård manlighet möter lika hård manlighet. Korruption, lögner, utpressning och hyckleri - värst är prästen och den predikan han håller i slutet av filmen där han talar utifrån jesu ord om om att "sanningen ska göra er fria" (Joh 8:32) om friheten, kärleken och forsterlandet.

Temat är hämtat från Jobs bok där Leviatan beskrivs: ""Anfall honom du - den kampen glömmer du aldrig, och du gör inte om det. Där kan ingen hoppas på framgång" (Job 40:27-28). Leviatan är makten: borgmästaren och kyrkan. Kolja försöker anfalla, men går under - Leviatan vinner. Det är förfärligt, men en bild av dagens Ryssland. Och vågor slår mot klipporna i slutscenen på samma sätt som i öppningsscenen - allt är sig likt. Tung pessimism, men vackert filmad.

28 april 2018

Year One

Betyg: 2 monument

Jack Black är Jack Black om än i tidens allra första trevande timmar. Han äter av kunskapens frukt (1 Mos 3), möter Kain när han slår ihjäl Abel (1 Mos 4:2-16), stoppar Abrahams offer av sin son Isak (1 Mos 22) och hamnar till slut i Sodom (1 Mos 18-19), för att så småningom utvandra till Egypten (1Mos 46: 1-7). Däremellan anspelas på Davids kamp mot Goljat (1 Sam 17), Davids brudgåva (1 Sam 18: 25-27) och säkert fler bibelställen som jag på grund av den sena timmen inte noterade. Allt mest pinsamt dåligt, vilket nog är en del av just denna genre. Pojkrumshumor, när det verkligen är som sämst. Ändå intressant med alla bibelreferenser och just dialogen med Kain vid brodermordet är i sin absurditet suverän.

Land of the Lost

Betyg: 1 monument


Den utskrattade vetenskapsnörden Rick Marshall visar sig ha rätt - det finns parallella världar, en sorts kvantpaleontologi - om det begreppet finns. Dinosaurier, apmänniskor - pinsamt utklädda (möjligtvis medvetet), ödlemänniskor - eller mer ödlerobotar, nördiga vetenskapsmän, bögskämt, andra världar, andra dimensioner, sunkiga nöjesfält och någon enstaka snygg dekor. Det är äventyrligt, ytterst tramsigt, pinsamt oftast och helt ospännande. Här finns dock en intressant iakttagelse: "Vetenskapen visar ingen nåd" vilket gör att Dr Rick Marshall så lätt kan avfärda Jesu tårar på korset.

Allt är en parodi på en tv-serie från 1974.