06 augusti 2017

Django Unchained

Betyg: 5 monument

Siegfriedsagan berättad igen. Richard Wagner och Quentin Tarantino på samma spår. Storvulet, teatraliskt, dramatiskt (rejält blodigt på sina ställen) och väldigt bra! Sällan har jag sett rasismen så avklädd och med en så god portion humor. Från sextiotalskänslan i förtexterna till Richie Havens sång i slutscenen är det ett utomordentligt gott hantverk. Att lägga in den avslutande låten från den inledande woodstockartisten Richie Havens är kongenialt. Plötsligt binds tid och tema samman. Film när den är som bäst.

Att notera är det fruktansvärda missbruket av 1 Mos 1:28 och att soundtracket är så oerhört bra.

27 juli 2017

Blow up/Förstoringen

Betyg: 3 monument

Vi befinner oss i en brytningstid, det gamla ersätts av det nya; byggnation, musik, relationer. Men det finns ingen stadga i förändringen och inget egentligt mål och ingen mening. Med Marx ord: "allt fast förflyktigas". Eller allt är, som Predkaren säger, "tomhet" (Pred 1:2) och för mig starkt oroande. Inte så bra som jag hoppats, men just oroande och kanske därför bättre än jag tror.

Slutscenen med sin pantomimiska tennismatch är oslagbar och när "bollen" far utanför stängslet och måste kastas tillbaka blir hela filmens tema tydligt: det vi trott var verklighet är luft och intet och det vi inte sett är verkligheten. I övrigt ryms här filmhistoriens märkvärdigaste popkonsert, Yardbirds med både Jimmy Page och Jeff Beck, som spelar inför en helt stillastående publik.


19 juli 2017

Peace, Love and Misunderstanding

Betyg: 2 monument

Om att bli den fjäril, eller påfågel, du innerst inne är. För det är du väl? En del sanningar, men mest plattityder och svårbegriplig andlighet. Marijuana, höns och tråkiga musikfestivaler. Alldeles för prydliga outsiders som gör att deras alternativa liv känns fullkomligt ointressant och det är svårt att förstå varför någon annan dras dit. Men kanske handlar det om kärlek, och då må det vara förlåtet. I så fall blir bibelhänvisningen 1 Joh 4:16 "Gud är kärlek", men egentligen passar Petrus vision i Cesarea (Aplg 10:9-16) om vad som är tillåten mat, bättre med tanke på den centrala diskussionen om vegetarianism.

Efteråt känns sonen Jakes korta videofilm som ett under av realism och det andra som heminredningsreportage - allt är yta och alltför starkt solsken.

Bäst är Walt Whitman citaten och naturscenerierna runt Woodstock. Sämst är storyn och musiken.

17 juli 2017

Kniven i vattnet

Betyg: 4 monument

Sol, vind och vatten... och svartsjuka, möjlig drunkningsdöd och lögner. Fantastiskt vackert foto, goda skådespelarinsatser och en tät dramatisk berättelse. Frihet, lögn, beroende, makt - många teman samsas på en trång segelbåt. Tidigt sextiotal i Polen, plockepinn, jazzmusik och badmössa.

Obehaglig, slutar den befriande eller inte? Inte är nog svaret. Men här finns också stunder av lekfullhet, som parafrasen på Markusevangeliet 6:48 när Jesus går på vattnet.

12 juli 2017

Frukthandlarens fyra årstider

Betyg: 2 monument

Om död, skam och förakt och om en människas utbytbarhet. Sorglig, men inte gripande då vi inte lärt känna Hans och därför inte fullt ut förstår honom. Om en borgerlighet som stöter ut, om manlig vänskap som inte bär och hur man kan supa sig igenom ett helt liv på en kväll.

Fint foto, snygga tablåer - ett hårband stämmer med en gardin, en bordsduk med en kvinnas hår... Och en fint sjungande fruktförsäljning: "Finfina plommon/färska päron". I övrigt inte i klass med de andra Fassbinderfilmerna vi sett.

11 juli 2017

Rädslan urholkar själen

Betyg: 4 monument

Fantastisk öppningsscen! Tystnad, frusna rörelser och blickar som dömer hårt och blint. Redan här markeras temat, att se med en annan blick, att inte avgränsa, att försöka leva trots fördomar och andras hårda ord. Passar alldeles utmärkt att vi såg denna film den söndag då Evangeliebokens tema är "Att inte döma". En predikan i sig. Retoriken känns igen idag, dömandet, främlingsrädslan - som ju är en del av det som urholkar ett samhälles själ.

Ett mer psykologiskt sammanhållet porträtt än Fassbiners andra filmer, mindre marxism och mer vardaglighet - det kanske är avgörande.

Men också häftiga 70-tals klänningar, långhåriga poliser och snygg tyska.

08 juli 2017

Petra von Kants bittra tårar

Betyg: 3 monument

Mer teater än film. Mer kvinnor än män (faktiskt inte en enda). Mer skam än kärlek - vilket är oerhört sorgligt. Vi befinner oss i samma sovrum filmen igenom med sex skådespelare som i princip aldrig ser varandra i ögonen. Alla samtal förs förbi varandra. Fasansfullt, men välspelat. Förstår dock inte riktigt poängen med att filma denna teaterpjäs.

Om kärlek som affärsuppgörelse, om förtingligandet av våra relationer, om det Marx kallar alienation.

Några intressanta citat: "Jag föredrog redskapsgymnastik", "Det finns inget som är enkelt", "Man är så ensam utan Gud".