Outlaw King

Betyg: 3 monument

Det är något av tv-serie över det hela. Snygga miljöer, vackra landskap, en helt ok story kring ett större historiskt skeende, men ack så lite nerv och drama. Trots alla strider, alla grymma engelsmän och ädla skottar, trots kärlek som får blomma ut, trots skäggiga män i klänning - så blir det stundtals lite tråkigt. Kanske är det för enkelt: de onda är mycket onda och dessutom fega, de goda är mycket goda och dessutom goda demokrater (på 1300-talet!). Så segrar de goda i en ytterst kaotisk och blodig slutstrid och alla överlevande (inte så många) lever lyckliga i alla sina dagar...

Vi får se kyrkans absolution användas på ett mycket kreativt sätt och vi får vara med om en udda vigselceremoni som mest liknar att leka koja. Kanske är det historiskt korrekt, vad vet jag?

Jurassic World: Fallen Kingdom

Betyg: 2 monument

Till en början gläds jag åt att slippa inflygningen, sedan kommer den en bit in i filmen och allt är som vanligt; svettiga människor som springer från vrålande (eller lömskt smygande) dinosaurier, hysteriskt skräckslagna barn (jag kan fortfarande inte förstå varför detta är en så bärande ingrediens), slemma skurkar som bara vill tjäna pengar och brott som straffar sig själv.

År har gått och Isla Nublar där dinsaurierna lever sitt liv i relativ fred drabbas av ett förödande vulkanutbrott och hela ön hotas av undergång - det gäller att rädda så många dinosaurier som möjligt! Dock visar sig syftet bakom räddningsexpeditionen inte vara så ädelt. Men slutresultatet blir att dinosaurierna inte längre är isolerade på en ensam ö, utan delar liv med oss. På gott och ont!

Här finns en kritik mot kapitalism och cynisk egoism, en idé om Guds straff som en korrigering av människans misstag och en väl fungerande mathiss.

Paddington

Betyg: 4 monument

Främlingsskap, exotism och rädsla för det främmande är en sorts huvudingredienser. Men det visar sig att Hebréerbrevets ord väger tyngre än UKIPs politik: "Kom ihåg att visa gästfrihet, ty det har hänt att de som gjort det har haft änglar till gäster utan att veta om det" (Heb 13:2). Björnen Paddington, från mörkaste Peru, är en av dem. Det visar sig när familjen Brown förlorar honom då de inte inser hur viktig han är för deras glädje och sammanhållning. Filmen skildrar tydligt hur interaktionen mellan den hjälpande och den hjälpta är både komplicerat och sårbart samanvävd. Fint skildrat och viktigt i en tid av misstänksamhet.

Bäst är kanske ändå hur filmen är gjord, så elegant och lustfyllt animerad att Paddington blir alldeles trovärdig som björn mitt bland människorna. Att sedan storyn är både lite för far-out och helt fristående från böckerna gör inte så mycket - värmen och den vänliga humorn finns där i överflöd i alla fall!

The Railway Man

Betyg: 4 monument

Om krigets konsekvenser. Vad kriget gör med de överlevande; vad det gör med förlorarna, vad det gör med segrarna - om det överhuvudtaget finns några segrare i krig. Romantiskt och förfärligt, snyggt och grymt - och väldigt välspelat av Colin Firth och Nicole Kidman.

Eric Lomax, en udda skotsk järnvägsentusiast lider av posttraumatiskt stressyndrom, men förtränger det inför sitt sitt bröllop. Dock bryter det igenom så småningom men han vägrar att tala om vad det är som hänt. Det har med kriget att göra, så mycket vet vi och med tiden i japanskt fångläger - men inte mer än så. Ändå bryts både tystnaden och traumat upp när det visar sig att plågoanden lever och för turister förevisar den järnväg som Eric och hans kamrater byggde som slavarbetare (bl a över floden Kwai). Eric söker upp honom för att brutalt hämnas - så blir det inte. Hämnden övergår i försoning, det är vackert, storslaget och sant mänskligt. Någonstans flimrar Psaltarens 23:e psalm förbi, men försoningen är viktigare.

Once Upon a Time in China

Betyg: 3 monument

Koreografi är det första ord jag kommer att tänka på. Koreograferad dans, koreograferad stridsövning, koreograferade slagsmål - det är det väsentliga. Men också det antikoloniala, kritiken mot den europeiska blicken på "den andre", girigheten och likgiltigheten. Wong Fei Hung leder en Kung Fu-skola som vill försvara det kinesiska folkets rättigheter gentemot utländska kolonialintressen och korrupta inhemska ledare. Striderna är fantastiska, tills kolonialmakten sätter in skjutvapen och det blir slakt och allt koreograferat bryter samman. Effektivt!

Mycket kampsport - mer en sorts cirkusnummer än slagsmål bl a en mycket elegant strid med ett paraply som enda vapen, en hel del tramsigheter, men också allvar i sin beskrivning av den amerikanska propagandan för emigration som ren slavhandel. Roligast är scenen när biskopen och hans hjälppräster försöker överrösta den lokala orkestern genom att sjunga Händels Halleluja-kör, det går inte så bra. Tyvärr blir biskopen sedan skjuten, vilket på sitt vis skildrar missionen som en tveksam supporter till kolonialmakten. Intressant i sig!

Att angöra en brygga

Betyg: 4 monument

"Så vände jag blicken mot visheten, dumheten och dårskapen..." (Pred 2:12). Hur svårt kan det vara, att ta sig de kanske (på sin höjd) hundra meterna från den grundstötta båten till bryggan? Och det är naturligtvis inte det rent praktiska som är problemet, utan den rena inbilskheten, fåfängan och besserwissrarna. De som alltid sätter stopp för förändringar, lösningar och en möjlig framtid. De självgoda männen med makt och inflytande, men som mest är löjliga. Vi känner igen dem idag, kanske är de fler nu än på Tage Danielssons tid. Därför känns filmen så fräsch, trots sin tidsbundenhet. Så politisk, trots sin totala avsaknad av politik. Så radikal, trots sin i mycket konservativa syn på mänskliga relationer. Skrattet befriar i klimatförnekandets tid!

Musiken är fantastisk, liksom skådespeleriet där Birgitta Andersson ändå står ut framför de andra. Om storyn i sig är enkel är infallen som ryms inom den desto fler.

Pathfinder

Betyg: 2 monument

Det handlar om de första vikingakontakterna med den amerikanska urbefolkningen. Historiskt är det belagt, men där slutar alla jämförelser. Fantasi och fantasy med vikingar som är så grymma att grymma inte räcker, svärdstrider i mörka grottor som ingen överhuvudtaget skulle kunna röra sig fritt i och patetiska visdomsord utspridda lite här och där. Märkligast är ändå årstiderna som tycks förekomma på en och samma gång, full sommar, vinter, vår och stundtals en känsla av höst och att vikingarna i sina rustningar och med tunga stridshästar (!) kan röra sig lika smidigt som urbefolkningen  i skogarna - om inte smidigare.

Bäst är svärdsstriden på kälke och tefat - mig veterligen filmhistorinens ända. Sämst är i princip resten, bortsett från naturscenerierna som är magnifka. Det skulle möjligtvis gå att leda identitesfrågan till SvPs 87 "Våga vara den du i Kristus är", men det handlar alldeles för mycket om hämnd för det.

Rashomon - Demonernas port

Betyg: 5 monument

Det börjar klassiskt med ett regnoväder som tvingar tre män att skyla i den gamla ruinen. När elden tänds för att torka kläderna börjar berättelsen ta fart. En berättelse som visar sig vara tre berättelser, till och med fyra, om samma händelse: En man hittas död, kniv- eller svärdhuggen. Vem är mördaren? Vi får berättelsen berättad genom förhören på polisstationens gård, i tre monologer; den anklagade mördaren, hustrun och den döde själv (!). Men vilken version är den sanna?

Samtidigt förs en diskussion över lägerelden om människans väsen, om synden och egoismen. Bl a fälls repliken "Demonerna har flytt på grund av människans ondska", bara det är värt en film! I orden om att ingen människa är fri från synden ringer Jesu ord om den som kastar första stenen (Joh 8:7) och här finns ett eko från Psaltaren 103:15 om människans korta liv.

Allt är oerhört elegant skildrat, filmat och spelat. Vackrast är slutscenen med sitt solljus och slutrepliken som dröjer sig kvar: "Tack vare dig kan jag behålla min tro på människorna!"

Aquaman

Betyg: 3 monument

En fascinerande värld under vattnet. Det är som science-fiction men istället för rymden - världshaven. Äventyr, kärlek, krig, svek, fantastiska skatter, märkliga monster och mitt i allt detta en omsorg om haven, en kritik mot människans miljöförstöring och ett mycket tydligt antirasistiskt budskap. Ändå halvbra med tveksamt skådespeleri och en ganska ansträngd story. Bäst är miljöerna och idén om att det inte är ”de renrasiga” som ska ärva tronen.

Jona-berättelsen finns med,förstås, (dock dold bakom Pinocchio) men här ges också en blinkning åt Judas silverpengar (Matt 26:15), ett förvånansvärt ålderdomligt sätt att belöna förrädaren.

Jurassic Park III

Betyg: 3 monument

Spinosaurus Aegyptiacus

                                                                                                                                                         
Så var vi tillbaka igen, men nu med huvudpersonen från första filmen; Dr Grant. Ön är sig lik, inflygningen känns som en upprepning, men dinosaurierna känns farligare, intelligentare och mer opredestinerbara. Samtidigt är storyn ganska tunn, en tonårspojke försvinner över ön, föräldrarna lurar med Dr Grant att söka efter honom. Sedan blir det äventyr med olika sorters dinosaurier, även flygödlor. Bättre gjort, då tekniken utvecklats, men charmen saknas på något vis.

I viss mån återkommer föreläsningarna, och visst finns här ett vettskrämt barn - men det är nedtonat. Det förs till och med en diskussion om föreläsning vs praxis och barnet/tonårspojken är mycket rådig. Teologiskt förekommer här en elegant kommentar om tidigare kyrkogemenskap och en sarkastisk kommentar om att leka Gud. I övrigt: svett, rädsla, springande och desperata rop.

The Lost World: Jurassic Park

Betyg: 3  monument

                                                                                                                                  Velociraptor

Fyra år i samma läderjacka - det sätter sina spår. Dock slipper vi föreläsningarna nu och plötsligt blir det en bättre film. Bättre berättelse, bättre skådespelarinsatser, bättre dialog och fler ironiska kommentarer, men fortfarande en alltför stor kärlek till vettskrämda barn.

Här finns en stark kritik mot jakt som idé, en gryende antikapitalism och en förståelse för Greenpeace. Kanske skildrar det 90-talet, jag minns faktiskt inte. Teologiskt handlar det om försoning, försoning med skapelsen - ett aktuellt tema idag. Vid sidan av det handlar det mest om Tyrannosaurus Rex och dess familjestruktur. Så relationen barn-föräldrar kan sägas vara det centrala temat, lite oväntat faktiskt.

Bästa kommentaren: "Den här kostymen kostar mer än din utbildning."

Jurassic Park

Betyg: 3 monument

Här fnns en direkt koppling till hur Gud resonerar i Första Moseboks första kapitel, det vi kallar skapelseberättelsen, när Hammond säger: "Skapande är att vilja". Gudsordet som startar skapelseprocessen är på samma sätt ett uttryck för Guds vilja med världen. Där slutar teologin. Sedan blir det äventyr (men dessförinnan ska det tyvärr föreläsas ett par gånger - om palentologi, om DNA-teknik mm)!

Tiden har varken farit så varsamt fram med skådespeleriet eller intrigen. Det känns ganska ospännande på något vis. Bäst är ändå dinosaurierna. Förvånansvärt snygga ännu. Även om deras rester i form av skelettdelar mest liknar hårdplast eller betong så är de levande varelserna riktigt bra gjorda. Kaosteorin är även den en tidsmarkör som känns mindre spännande idag än tidigt 90-tal

Star Wars - The Rise of Skywalker

Betyg: 4 monument

Om ondskans natur, om inneboende godhet och om att vi bär allt inom oss. Men också om tro, hopp och i viss mån kärlek. Frälsning, död och återuppståndelse är andra teman. Nog den mest teologityngda av filmerna - bl a en fin pietáscen (med omvända förtecken).

Men mest äventyr förstås, nya världar (och gamla), nya varelser och nya strider. Men poängen är inte, som i samhällsdebatten, att nya varelser/kulturer skapar krig och konflikter - snarare tvärtom! Det är den samlade flottan av hela universums rymdskepp i all dess anarkistiska brokighet som besegrar den enfaldiga militära maktapparaten med sina likadana, strikta skepp i perfekt ordning. Fascismen har inget i världsrymden att göra!

Sorry to Bother You

Betyg: 3 monument

Ganska ensam i sin lätt udda genre; fackförenings-science-fiction. Idén är god med strejk bland telefonförsäljarna - men resten är antingen för skruvat eller för ointressant. Kanske handlar det om ett dåligt manus. Då det i grunden handlar om språk borde språket stå i centrum - men dailogen är varken särskilt snygg eller driven. Kanske missar jag nyanserna, men just rösterna, de amerikanska "sociolekterna" kunde ha fått mycket större utrymme. Nu talas det mer om dem än de talas. Kostymerna är dock snygga.

Men det är naturligtvis positivt med en film där semantken står i centrum och där Jesu ord om hur fåren känner igen herdens röst är bärande (Joh 10:4-5) - passande bibelcitat i just telefonförsäljningsbranschen!