16 september 2011

Att rida ensam i tusen mil

Betyg: 4 monument

En japansk roadmovie som utspelar sig i Kina där havet och bergen hela tiden finns i bakgrunden, men stannar i bakgrunden för det är människorna som är de viktiga: Fäderna och sönerna, de ensamma fäderna och de ensamma sönerna. Temat är försoning. Är den möjlig? Vad kräver den i så fall, och är den möjlig även om den kommer försent?

Sjukdom, kinesisk opera, män som gråter så att snoret rinner, språkförbistring och käcka tolkar. Det är en film som innehåller sådant man sällan ser i andra filmer. Allra bäst är den pojkscoutigt käcke fängelsedirektören som är entusiastisk inför allt som inte är emot fosterlandet och så de fantastiska dansarna som dansar och körar till operasångaren i sina grå-blå fängelsedräkter. Stor konst!

12 september 2011

Sound of Noice

Betyg: 3 monument

Tänk dig hela staden som ett enda stort instrument, eller en människokropp i en operationssal, eller ett bankkontor med allt från plinget av växelmynt mot den skottsäkra glasskivan till det stilla frasandet av nypressade hundrakronorssedlar som körs genom dokumentförstöraren... Det är helt genialiskt, men faller mot slutet platt till marken för att berättelsen är så tunn. Några trummande terrorister jagas av en omusikalisk poliskommisarie - en sorts kärlek uppstår. Varför detta sker är svårt att begripa. Men kanske handlar det inte alls om musik, inte om kärlek, inte om poliser och märkliga trumterrorister utan helt enkelt om hur det är att växa upp utan begåvning i en överbegåvad familj. Tragiskt och ensamt. Och så är det så fina vyer över Malmö och fantastiska rytmer och ljud. Det bästa är när de gör musik av kölappsplinget på bankkontoret - så skirt och elegant!


(Sedan är det också fint att metronomen får en så framträdande plats i en spelfilm. Det är en vacker tingest som jag aldrig har förstått mig på, men beundrat i smyg.)

11 september 2011

Harold och Maude

Betyg: 3 monument

Ung depressiv man besatt av döden, både sin egen och andras, möter äldre, livsbejakande kvinna. Tycke uppstår, han blir glad och i slutscenen kan han spela banjo.

Egentligen en ganska tunn historia, lite svårbegriplig, men med en del poänger - särskilt genom den lätt absurda ton som präglar filmen. Här förekommer en hel del vilda bilfärder med Maude bakom ratten till musik av Cat Stevens - det är riktigt bra och mycket 70-tal. Men annars händer det inte så mycket. Harolds mamma försöker gifta bort honom med olika unga kvinnor, men Harold har mött Maude och vill inte leva med någon annnan. En ganska märklig relation mellan Harold knappt 20 och Maude 79 år - inte helt trovärdig....

04 september 2011

La Danse

Betyg: 3 monument

Dans som hårt arbete är temat för denna film om operabaletten i Paris. Vi får följa dansare och koreografer, i mindre utsträckning även andra av teaterns medarbetare, i repetitionssalarna och bakom kulisserna. Men även under föreställningarna på stora scenen. Och nog förstår man ganska raskt att dans är ett hårt arbete. Det är omtagningar av samma rörelser, höga hopp, tåspetssnurr och drillande av en position in i dess minsta beståndsdelar. I sanning förstår man begreppet kinestetisk intelligens när man ser denna film.

Men för att göra en bra film behövs mer än vackert fotografi och dansande kroppar. Någon sorts handling eller spänning krävs även i en dokumentärfilm. La Danse är dock en okommenterad, lång (2,5 timmar) beskrivning av operabalettens arbete. Det räcker inte riktigt för ett högre betyg, trots allt slit.