The Beach Girls and the Monster

Betyg: 3 monument

Förvånansvärt intressant trots titeln. En föraning av de fimer som komma skall om motsättningen mellan generationerna och ungdomsupproret under senare delen av sextiotalet. Här i koncentrerad form gestaltat i konflikten mellan en auktoritär fader och en frihetslängtande son. 

Sonen lever ett sorglöst liv som surfare med sin vänner där de dansar till modern musik på stranden medan fadern tycker att de bara latar sig och inte duger något till. När det sedan dyker upp ett havsmonster som med sina klor mördar de sorglösa ungdomarna tätnar konflikten. Intressant är den unge keramikern som en outsider och att poliserna faktiskt står på ungdomarnas sida. Det finns drag av "beat-generation" i gestaltningen av just konstnären som sanningssökaren och så har vi ju bongotrummorna - ett måste i varje beat-film.

Fånigast är monstret, väldigt fånigt och knappast skrämmande alls. Bäst är den kongeniala musiken.

Red River

Betyg: 4 monument

En klassisk kofösarfilm med John Wayne (Tom Dunson) och Montgomery Clift (Matt Garth) i en sorts fader-son relation. En enorm hjord av nötkreatur ska drivas från södra Texas till Kansas, men de män som kontrakterats för att göra jobbet gör uppror när maten börjar tryta, djuren dö och ledaren tar till allt mer tyranniska metoder. Han blir avsatt och de väljer en enklare och modernare lösning (järnväg) för boskapstransporten. Men den avsatte ledaren förföljer sina forna kamrater med löftet att döda dem för deras myteri. Den avgörande striden mellan Tom och Matt hör till filmhistoriens mer klassiska scener.

Massor av kor i rörelse - stundtals långsamt, stundtals i panik - över stäpper, floder och buskland. I grunden en film om ett fadersuppror, men vi får också veta en del om "carpetbaggers", rätten att äga land och ett ifrågasättande av rätten att läsa gudsord (Job 1:21) över de män man själv har dödat. Dessutom en ytterst elegant namnteckning - av en som inte kan skriva!

Alice in Wonderland (1915)

Betyg: 4 monument

En av de tidigaste filmatiseringarna av Lewis Caroll's bok (den tidigaste gjordes redan 1903). Dock är inte filmen bevarad i sin helhet, vilket gör att den är om möjligt ännu mer absurd och svårbegriplig än den behövde vara. Men det är fint gjort med trickfilmning och fantastiska kostymer, där nog humrarna (som dansar kadrilj) är snyggast. Filmen följer boken ganska bra förutom att historien med de stulna kakorna som avslutar filmen (och boken) får sin förklaring i filmens inledning - som nog är lite för lång. 

Det är lite märkligt att göra en film utan tal av det som är en så språklig berättelse - men det fungerar förvånansvärt bra. Språkligheterna finns där och Alice klarsynthet är det som bär genom alla absurditeter. Det filosofiska och existentiella anslaget förstärks av de expressiva scenerna och de lakoniska texterna.

Mary Shelley's Frankenstein

Betyg: 4 monument

Det är mycket operakänsla, snygga kostymer och stora scenografier - från ishavsscenerna i början och slutet till den fantastiska trappan i Victor Frankensteins hem. Och liksom på operan handlar det om stora känslor; kärlek, hat, vänskap, hämnd, sanning, liv, död ... 

Victor Frankenstein vill utplåna död och sjukdomar, han vill konstruera liv för att det finns så mycket död. Ett argument som är verksamt än idag inom läkarvetenskapen. Men det blir inte som han tänker sig. Han har inte grepp om konsekvenserna. Det är fatalt, inte bara för honom utan för hela hans familj.

Det är snyggt gjort, snyggt spelat och ett hållbart manus där Robert De Niro som monstret blir den som anklagar sin skapare för att vara omänsklig. Fördelningen mellan  likdelar och samtal om vad det är att vara människa känns ganska jämn. Till det senare hör läsningen ur Predikaren 1:16-18. Roligast är att Victor och hans kamrat bokstavligen stöter på Schiller (som dock aldrig gick på universitetet i Ingolstadt, men det är roligt ändå).

Lolita

Betyg: 4 monument

Om åtrå, besatthet och svartsjuka. Egentligen en historia om pedofili, men Stanley Kubrick (regi) och Vladimir Nabokov (manus) har gjort Lolita några år äldre i filmen än i Nabokovs roman - så det blir inte lika otäckt, men det handlar tydligt om övergrepp och sexuell maktutövning. Humbert Humbert, en rotlös akademiker hamnar som inneboende hos Lolita och hennes mamma, snart är han en del av famlijen - en mer intimare del än han borde vara ...

Det är bra berättat och snyggt spelat - särskilt Peter Sellers som byter roller, men lyckas kombinera slapstick med obehag i vilken roll han än träder in i. Just humorn är speciell, då den förekommer, men hela tiden har en udd av obehag. Märkligast är citatet ur det svenska begravningsritualets begravningsbön: "Lär oss leva för de levande", naturligtvis en ren tillfällighet.

Framåt

Betyg: 4 monument

Om sorg och minnen av den som aldrig fanns. Två bröder - så olika som bara två bröder kan vara - sörjer på varsitt sätt sin döde pappa. Han dog när de var små och den yngste har inga minnen, bara en raspig kasettbandsinspelning av hans röst. De lever i en värld som vår, men med alver, kentaurer, älvor och andra magiska väsen. Dock har magin försvunnit och allt är som i vår värld, ganska trist och vanligt. Med hjälp av klassiskt rollspel (Dungeons & Dragons-typ) söker de efter ett magiskt sätt att få tillbaka sin pappa, om så bara för en dag.

Det är rörande, finstämt och ibland riktigt roligt. Genom filmen byggs lillebrors självkänsla upp genom storebrors fullkomligt sanslösa historier och vilda tilltro till den magi som gått förlorad. När de i slutet har transporterat sin av misstag halverade pappa runt halva världen och i den sjunkande solens sista strålar får tillbaka honom hel är det mycket snyggt gjort. Han är där, fast inte. Det handlar om ett psykologiskt förlopp, men skildrat som en äventyrsberättelse. En riktigt god saga!

Bäst är Hells-Angels-älvorna!

KIngsman - The Golden Circle

Betyg: 4 monument

Det kan inte hjälpas, jag är svag för den här blandningen av Harry Potter och James Bond, dvs det mest brittiska du kan hitta på film. Den fristående brittiska agentorganisationen The Kingsman måste samarbeta med sin amerikanska motpart The Statesman - även om de inte vetat om varandra. Mänskligheten står inför valet mellan att alla som någonsin prövat andra droger än alkohol och tobak kommer att dö eller att släppa alla droger fria. USAs president vet vad han vill, Poppy Adams som leder världens narkotikahandel vet det också. Frågan är om The Kingsman, vet det eller The Statesman? I filmen görs en till synes enkel politisk fråga mycket mer komplex än vad en populistisk president tycker, det är snyggt gjort!

Det är mycket action, mycket våld, men ändå mitt i alltihop mycket värme. Vi får till livs en nästintill levande version av armageddon (Uppenbarelseboken 16:16), ett par snabbt svepta dry martinis och en hel del fåniga amerikaner. Bäst är Björn Granath som kungen av Sverige och Elton John som sig själv. Som bonus får vi en grym version av John Denvers "Take me Home Country Road".

The Hobbit (1977)

Betyg: 4 monument

Det är stillsamt och lågmält, till skillnad från de senare filmerna. Berättarrösten, musiken och de vackra landskapsakvarellerna gör sitt till. En animation före datoranimationens intåg. Allt sammantaget ger berättelsen mer karaktär av saga än av äventyr. Till det kommer också den tydliga moralen om att den som hungrar efter guld hungrar efter för mycket och att det är bättre att dela med sig än att kriga. 

Torin Ekenskölde håller inte med om Ordspråksboken 27:24 som säger "Inte består skatter för evigt eller rikedom släktled för släktled", han menar snarare tvärtom. Till detta den talmystik som delvis utgår från antalet gäster runt bordet då nattvarden instiftades. 

Bäst är den gamla taltrasten som här har en något större roll än i boken.

Postanvisningen

Betyg: 3 monument

Ett mycket spännande intro där en man sitter på torget och blir rakad, till och med näshåren beskärs! Det är den rättrogne, lite enfaldiga, godhjärtade och panke Ibrahim som med sina två fruar och sju barn lever ett stilla liv i Dakar. En dag får han en postanvisning på 25 000 franc (en förmögenhet för honom) och ett brev från en systerson i Paris. Brevet kan han som analfabet inte läsa och postanvisningen kan han inte lösa in då han inte har någon id-handling. Under filmens gång försöker han ta ut pengarna men blir ständigt lurad av ondsinta människor, samtidigt som hans grannar vill ha del i hans nyvunna rikedom. Det är inte lätt att vara en god människa, "prisa Gud!". Slutet är trots allt hoppfullt - filmen är ju gjord 1968 och förändring ligger i luften.

Snygga scener och mycket snygga kläder, särskilt kvinnornas (inklusive turbarner). Mycket bön och åkallan av Gud. Egentligen en allmänmänsklig en saga om hur ondsinta människor skor sig på andra. Selma Lagerlöf hade kunnat skriva den och placera samma historia i värmlandsskogarna. Kanske med en annan upplösning dock.

Bäst är de giriga grannarna som klagar på att "Ibrahim bara lyssnar på sina fruar nuförtiden, vart har solidariteten tagit vägen!" och den improviserade sången om postanvisningen.

Kingsman - The Secret Service

Betyg: 3 monument

Är det groteskt eller enbart småmysigt? Svårt att svara på. En hemlig, privat underrättelsebyrå som tydligen stått i världens makthavares tjänst (utan att de vetat om det) utgår från ett skrädderi i centrala London. Där tränas de hemliga agenterna att bli riktiga gentlemän, vilket i flera fall leder till klassförakt och överdriven snobbism. Det roligaste är att de utger sig för att vara de nya Riddarna kring runda bordet och har täcknamn därefter; Lancelot, Galahad, Arthur, Merlin ... Nu dör en av deras män och filmen skildrar hur efterträdaren utses. Fånigt, men än mer charmigt. Dessutom bra skådespeleri.

Som i nästan all brittisk film står klass i centrum, här på ett avväpnande sätt. Avväppnande är dock inte striden i kyrkan där allt från evangeliebok till kollekthåvar blir dödliga vapen i de galna människornas händer. Annars en varning för Antikrist, hänvisning till Noa berättelsen och en alltför radikal lösning på klimathotet. Märkligast är den svenska kronprinsessan Tilde och hennes republikanska statsminister.

Turkisk konfekt

Betyg: 3 monument

För att en film, eller bok, ska vara riktigt bra krävs det någon form av utveckling, att protagonisten förändras på något vis, att det som sker påverkar de medverkande. Ofta är det inte så och det blir ointressant. Här möter vi en mycket osympatisk konstnär, Erich, som mest missbrukar kvinnor och provocerar borgerligheten - en traditionell konstnärsroll. Det är svårt att känna med honom när han blir lämnad av den kvinna, Olga, han trots allt älskar och att han sjunker ner i självförakt är mest patetiskt. Men så möts de igen och den trevande kontakten förbyts till något annat när hon visar sig allvarligt sjuk och de sista dagarna på sjukhuset blir han den omhändertagande, kärleksfulle och förtvivlade. Det är fint att se.

Mycket 70-tal, grovt och osyldigt på samma gång. Mest lyser sjuttiotalet igenom när Erich cyklar mitt i gatan med Olga på pakethållaren och de fullkomligt struntar i trafiken och trafikreglerna - med den lätta musiken till blir det just så bekymmerslöst som det tidiga 70-talet gärna ville vara. Jesus och Lasaros är också med, den senare med likmaskar och just maskar tycks vara något regissören gillar. De återkommer i flera scener.

Treasure of the Amazon

Betyg: 2 monument

Den eviga jakten på guldet leder en grupp människor - äventyrare, arkeologer, gamla nazister, våldsmän och en kvinna som mest är ett bihang - till Amazonas djungler. Dock är det få av dem som vet var skatten finns och än färre av dem som kommer levande därifrån. Djungeln är full av vilda djur, som mest är till för exotiken, och bemålade urinnevånare med giftpilar och långa blåsrör. Dessa faller enkelt för västerlänningarnas kulor, men segrar på något vis ändå till sist med hjälp av lagen och en bister munk.

Fördomsfullt mot ursprungsbefolkningen, överdrivet blodigt - särskilt mördarkrabborna - och en rätt blek historia. Alla förråder och lurar varandra och i slutänden blir moralen: Lätt fånget, lätt förgånget. Eller som i den näst sista scenen "guldet blev till sand".