Amazons and Gladiators

Betyg: 1 monument

En romersk härförare faller i onåd hos Caesar och förvisas till imperiets norra utkant. Ett gäng krigande kvinnor som kallar sig amasoner utmanar hans makt för att hämnas hans grymheter. De möts till slut på gladiatorarenans blodbestänkta sand. Däremellan agerar de dåligt mot usla kulisser och häver ur sig väl valda New Age floskler om att finna sig själv och skapa sitt eget öde. En sorts feminism utan djup. Lite urkommunism och ännu sämre stridsscener, se där en riktigt dålig film!

Bäst är titelsekvensen där orden i titeln flammar upp och förkolnar för att lämna filmrutan helt svart en kort stund. Det borde ha stannat där.

En bro för mycket

Betyg:3 monument

En riktig storfilm! Så stor att den till och med har en paus inlagd då bilden står still och det bara spelas musik, märkligt ålderdomlig musik dessutom. Vilket tillsammans får filmen att kännas betydligt äldre än från 1977. Nåväl. Andra världskriget går in i sitt slutskede och de allierade planerar för att luftlandsätta stora truppstyrkor bakom tyskarnas linje i Holland. Då blir broarna över Rhen strategiskt nödvändiga att hålla till varje pris. Planen visar sig dock ha alltför stora brister.

Här finns en motssättning mellan arroganta höga officerare och de ensklida soldaterna i stridens mitt. Här finns en motsättning mellan brittiskt understatement och amerikansk gåpåighet. Och här finns en motsättning mellan lojalitet och överlevnad.

Mycket snygga fallskärmsbilder, mycket tanks och pansarbilar, en hel del raserade hus och kulsprutesmatter. Men mest sårade, trötta och förtvivlade soldater. Finast är när Liv Ullman läser Psaltarens 91:a psalm för de döende soldaterna och när de överlevande sedan långsamt sjunger Psalm 275 "Led milda ljus" då de ger upp och låter sig tas till fånga.