Moonrise Kingdom

Betyg: 5 monument

Byggde du kojor som barn? Minns du i så fall den där känslan av att skapa en egen värld, eller ett eget land, runt kojan. En plats där du fick vara fri och ingen annan kunde störa. Moonrise Kingdom är det landet.

Med Noaks ark som ursprungsberättelse rymmer två barn från hemmet respektive scoutlägret för att mötas i fred och bygga sitt eget liv, långt bortom alla andras blickar och regler. Tänk noaberätteslen som en berättelse om adolescensen, först uppbrottet från barndomen då ingen förstår, sedan stormarna och den osäkra tiden då identiteten ställs på prov, därefter grundstötningen, fast mark under fötterna och möjligheten till ett annat liv.

Det är teatralt och konstruerat, till och med träden och stenarna i forsen känns ditlagda eller designade. Men det är så oerhört mänskligt. Jag tror aldrig att jag sett en film som tagit barn på ett så stort allvar. Och det var länge sedan jag såg en film som var så snygg. Det är mycket roligt, det är mycket allvarligt. Det är fantastiskt bra.

Journey 2 the Mysterious Island

Betyg: 1 monument

Ungdomar (en pojke och en flicka), hamnar tillsammans med sina udda fäder på mystisk ö fylld av små elefanter, gigantiska insekter och märkliga växter. Ön går under, tycke uppstår, de räddar sig. Slut!

Uselt från början till slut, men någonstans i bakgrunden lurar Jules Verne med de goda historierna som denna soppa är baserad på. Huvudpersonen kallar sig vernian, dvs hängiven beundrare av just Jules Verne och det enda intressanta är hans bokstavstro. Då och då citeras Jules Verne med kapitelhänvisning som vore det bibeltext - det är lite kul, men ger en fadd smak i munnen då den konservativa moralen i relationen barn - fäder just känns igen från bokstavtroende bibelsammanhang. Även om huvudpersonen beskriver sig som vetenskapsman så är det hans bokstavstro som räddar dem.

Läs Jules Vernes romaner istället. Fantastiska berättelser, välskrivna och spännande. Allt som detta inte är.

Carlos

Betyg: 4 monument

Det är mycket vapen, mycket kroppar och mycket våld. Många bilar som kör upp till hotellentreér i städer i det som brukar kallas arabvärlden. Mycket cigaretter och en del helrör blended whisky. Men framförallt är det mycket politik. Politik på franska, spanska, ryska, engelska, arabiska... Fascinerande med en film där huvudpersonen obekymrat talar spanska, engelska och franska och lite arabiska på slutet. Bäst är diskussionen om revolutionär strategi på spanska där orden smattrar som de kulsprutpor som senare används just i revolutionärt syfte.

... eller? För det är filmens stora fråga. Handlar 70- och 80-talens politiska terrorism om politik och revolution eller handlar det om enstaka personers hämndbegär/äventyrslystnad. Det är svårt att förstå hur våldet som motiveras utifrån de mångas behov kan rättfärdigas när det ständigt utförs av en handfull personer. Här finns inget kollektiv och inga massrörelser, bara mycket våldsbenägna enstaka personer som säger sig bekämpa kapitalismen och kämpa för palestiniernas sak. Tragiskt.

Världsmästardans

Betyg: 5 monument

Läs mer här!

Cowboys & Aliens

Betyg: 2 monument

Vad handlar detta om? En mycket märklig historia om rymdskepp med Aliens som söker efter guld i Arizona under sent artonhundratal. Halvspännande, men det måste väl handla om något annat... Kanske om modernitetens kvävande individualism och känslolösa teknik ställd mot "den gamla tidens" kollektiva sammanhållning och tydliga patriarkala relationer. Teologiskt kan det tolkas så, med en gammaltestamentlig början kretsande kring hämnd och rättfärdighet. Så småningom dyker dock en tanke upp som nog mer hör hemma i modern lutherskt tänkande än i 1800-talets Amerika: det handlar för den enskilde människan att "inse Guds närvaro" i sitt liv. Som svar på det påståendet lyckas den tvivlande Doc att skjuta ner, inte målet, men nog tavlan. Ett tydligt mått på individualismen, att lyckas utan för de traditionella ramarna. Egentligen är det så rymdmonstren besegras till slut.

Så moraliskt bakåtsträvande, men teologiskt modern. Kan det vara så?