The Rocketeer

Betyg: 3 monument

Amerikanskt trettiotal med gangstrar, filmhjältar och gamla flygare som minns första världskriget och Röde baronen. Allt kretsar kring ett flygfält där en enmansraket hamnar av misstag. Både FBI, gangstrar med klassiska thompson kulsprutor och hemliga nazister är ute efter den. Dock är det den rättrådige, men lite för hetsige Cliff som hittar den och lär sig använda den. Han blir "The Rocketeer" - en superhjälte i kamp mot, visar det sig, nazistiska infiltratörer, fullt beväpade med uniformer och allt. 

Lite rörande historia om kärlek och vänskap - men ganska ointressant. Vill du se en bra film om samma kulturella fenomen: amerikanska flygtävlingar (en sorts folkrace men i luften) se då "Svarta änglar" istället.

The Rocky Horror Picture Show

4 Monument

Stilfull inledning med en sjungande mun - överdådigt målade läppar och vita tänder, men lite för närgånget. Sedan direkt ett kors, ett kyrktorn, kyrkklockor och vi befinner oss på en vigsel med fantastiska kyrkvärdar (se bilden). Senare: ett regnvått slott i en mörklagd del av världen dit ett oskyldigt par råkar komma. Slottsherren är minst sagt excentrisk i sina nätstrumpor och längtan efter närhet. Att han desutom är utomjording förvånar ingen, men känns lite overkill. Men filmens grundidé är väl just overkill. I vilket fall ganska fånigt, men stundtals riktigt roligt. Bäst är dansarna i alla upptänkliga storlekar och åldrar och till det de snygga politiska referenserna till Nixon (avgångstalet) och Trotsky (ishackan).

Riktgt intressant blir det när regnbågens färger ger liv tre år före den första offentliga användningen av Regnbågsflaggan i pridesammanhang. Det är teologiskt vackert med referensen till Guds löfte om att hålla sams med människorna, men också teologiskt problematiskt då det sker i ett sammanhang där människan skapar liv.

Fäkta för livet

Betyg: 3 monument

En filmatisering av Mart Twains bok "Prinsen och tiggargossen" om två identiska pojkar som byter plats. Det råkar bara vara så att den ena är prins Edward (son till Henrik VIII) som under tiden ska krönas till kung och den andra är en tiggarpojke upplärd till att vara en skicklig ficktjuv. Ganska småmysig familjefilm om identitet, solidaritet och genuin vänskap. Mark Lester gör en snygg dubbelroll som både tiggarpojken Tom och Prins Edward, medan Rachel Welch är fullkomligt förödande som Lady Edith, dvs hon slår ut samtliga andra. 

Snyggast är trots det alla biskopsmössorna (mitror) under det evigt pågående Hallelujat vid kröningsgudstjänsten.

Freaks Out

Betyg: 3 monument

"Ingenting är som det ser ut". Kanske är det så, eller så är det precis tvärtom. Nazisterna är nazister ut i  fingerspetsarna. Partisanerna är detsamma, även om de flesta saknar just fingerspetsar, eller fötter, eller ögon. Och den mänskliga vargen är just så hårig som han är, liksom den elektriska flickan är elektrisk och albinomannen som kan kommunicera med insekter kan just det. Dessa tre märkliga människor, tilsammans med en magnetisk småvuxen man, blir de tyska trupperna i Roms hopp. De ska med sina superkrafter vända krigslyckan och ge Fürern segern. Men det blir inte riktigt så, för samtidigt som den galna tyska impressarion med sex fingrar på var hand söker efter cirkusartister med superkrafter så pågår deportationen av judar från Rom. Och våra hjältar tar ställning för partisanerna och judarna. 

Udda, märkligt, stundtals fånigt och överdrivet - men i grunden humanistiskt om rätten att var den man är. Här förekommer brodermord, mobiltelefoner (på 1940-talet!), en theremin och en diskussion om huruvida superkraften är en gåva eller en förbannelse. Vackrast är ändå cirkusdirektören Israel som i dödsögonblicket säger "Nästa år i Jerusalem" (en del av den judiska påskmåltidsritualen).

De tusen farornas land

Betyg: 2 monument

Usla monster i papier mache, mycket eld och magma, lättklädda slavinnor och enfaldiga slavdrivare som talar elektriskt. Till detta en jättelik borrmaskin som tränger genom jordens lager ner till själva kärnan med en förvirrad engelsk vetenskapsman och en amerikansk finansiär som enda besättningsmän. Snart tas de till fånga i underjorden, men lyckas naturligtvis leda ett uppror bland slavarna och besegra de grymma fågeldinosaurierna. Dessutom hinns det med en välsignelse i slutminuten.

Illa spelat, usel dekor och en ganska mager historia - från början berättad av Edgar Rice Burroughs, vilket ju knappast borgar för kvalitet - men charmigt 70-talig på sitt eget vis, till och med bongotrummorna är med!

Waltzes from Vienna

Betyg: 2 monument

Vi befinner oss i Wien i mitten av artonhundratalet, i en värld uppbyggd av kulisser och orkestermusik. Det börjar med att brandkåren rycker ut, men orkestern kommer emellan så de får allt vänta. Dock bekommer det inte vår hjälte, Johan Strauss den yngre, som trots rökutvecklingen komponerar musik till sin älskade Resi. Strax förstår vi att han är i onåd hos sin far, Johan Strauss den äldre, som tycker att sonen komponerar struntmusik. Då dyker den goda grevinnan upp, lite betuttad i den yngre, men ändå mån i slutändan att de unga tu ska få varandra. Grevinnan har en text hon vill ha musik till: "An der schönen blauen Donau" och succén är ett faktum. 

Dock är det en del som inte stämmer; melodin uruppfördes 1867 - här tycks det vara långt tidigare då kompositören knappast kan vara 42 år i filmen (han är född 1825) utan snarare 20! Men det tycks inte Hitchcock eller någon annan bry sig om. Men strunt samma, karlarna är ganska ointressanta - det är kvinnorna som gör filmen: grevinnan Helga von Stahl och bagarens dotter Resi. På så vis mer av en Hitchcockfilm ändå, även om det nog endast är några få snygga kameravinklar på orkestern som avslöjar regissören.

Ut och stjäla hästar

Betyg: 4 monument

Om liv och död och hur livet blir, eller inte blir. En äldre man drar sig tillbaka efter hustruns död till en självvald ensamhet, men platsen är fylld av minnen som tränger sig på. Det är vintern 1999, dagarna före millenieskiftet, men det har mindre betydelse. Det som har betydelse skedde en sommar femtio år tidigare: en far och hans son lever enkelt tillsammans, deltar i skörden och fäller skog samtidigt som omständigheterna tvingar dem isär, eller tvinnar dem samman - det beror på hur man ser det. Den ena katastrofen följer på den andra men i slutänden landar allt i en ny kostym köpt i Karlstad.

Det är vackert spelat i vacker norsk natur, men kanske vilar allt på ett alltför tungt allvar. Även en femtonåring kan skratta ibland. Vi får i vilket fall höra Joh 5:24  citeras i sin helhet och vi får träffa både hundar och hästar. Annars mest tystlåtna människor i skogsbygden. 

Maudie

Betyg: 3 monument

Det är en vacker, sympatiskt och rejält romantisk berättelse om utanförskap och kärlek. I förstone en film om den naivistiska konstnären Maud Lewis som levde hela sitt liv i Nova Scotia i ett hus utan rinnande vatten eller elektricitet. Men det som griper tag är inte berättelsen om hennes konst eller hur hon hanterar sin galopperande artros som får händerna att förvridas och knappt kunna greppa penslen, utan det övergrepp hon utsattes för som ung. När bekännelsen kommer i en biktliknande situation från hennes tidigare förmyndare, Faster Ida, bränner smärtan sig fast i Maud och de scenerna är plågsamt vackert gestaltade av Sally Hawkins som fimen igenom ger Maud både liv och smärta. Tyvärr fungerar inte hennes motspelare Ethan Hawk i sin roll - han spelar ok, men det är fel roll för honom.

Snyggast är pluralbildningen av det engelska ordet för oxe. Näst snyggast är miljön i den lilla byn Digby där de bor.

The Shooting

Betyg: 4 monument

En kvinna kommer ner från en klippa i öknen där hon möter en man med krossade händer, kvar på klippan ligger två manskroppar förvillande lika varandra. Eller, en man med krossade händer irrar runt i öknen, i närheten uppe på en klippa ligger tre döda kroppar, en kvinna och två män - förvillande lika. Om det är det första eller andra scenariot som avslutar filmen vet vi inte. De sista scenerna, snyggt filmade i slowmotion, är svåra att utläsa. Liksom hela filmen. Vi får då och då reda på brottstycken om vad som hänt, men allt stämmer inte. Ljussättningen, där flera scener är inspelade i dunkelt kvällsljus med skådespelarna knappt synliga, ökar på mystiken, liksom musiken och det öde landskapet som endast består av sand, sten och grus.

En gåta, eller ett mysterium, eller kanske en film om att vara människa, att inte veta, att följa någon, att ta ansvar, att försöka hantera det osäkra, där öknen så tydligt ställer människorna inför existensens grund. Det finns ingenstans där du kan gömma dig. Till detta en rad fantastiska invektiv och Jack Nicholsons första filmroll. 

Long Twilight/Hosszú alkony

Betyg: 2 monument

En märklig berättelse om en äldre kvinnas resa bakåt i tiden, eller i drömmarna, eller mot döden. Det är inte riktigt klart vilket. Hon får skjuts med en kollega, men ber att få bli avsläppt så hon kan gena över fälten. Väl ute i landskapet stöter hon på en gammal buss halvfull av mer eller mindre sovande människor - denna buss lämnar hon åtskilliga gånger men vaknar alltid upp i den igen. Den elake chauffören slänger av henne de gånger hon inte går självmant. Sedan blir hon upplockad av samma lastbil med samma förare men i olika åldrar. Ytterst märkligt och svårbegripligt. men det är väl så livet är: ytterst märkligt och svårbegripligt.

En sorts roadmovie utan slut där behållningen är den makalöst vackra musiken och det böljande ungerska landskapet.