Fish tank

Betyg: 4 monument, 5 monument

Om jag hade skrivit om Fish tank direkt efter det att jag kom ut från biografen i fredags hade det blivit en solklar femma. Men nu har det gått några dagar och den fantastiska upplevelsen av att ha sett en fantastisk film har lagt sig något. Jag var tveksam till om Fish tank var rätt val av film för en fredagskväll och därför beredd på att det inte var någon trevlig historia jag skulle få se. Men det gjorde inget. Jag fångades verkligen av Mia och hennes lillasyster och deras mamma. Mia är mästerligt spelad av Katie Jarvis och lillasyster Tylers (Rebecca Griffiths) repliker är sådana man skulle vilja spara hela livet och plocka fram när allt känns som värst. För att inte tala om hennes dialekt. Ofta vrider jag mig av motvilja i biofåtöljen. "Nej, nej, inte så, inte så. Låt det inte hända. Låt mig slippa se." Men ändå sitter jag kvar. Tittar och tycker att jag får se en mycket bra film som dessutom är vackert filmad, ofta med skakig handkamera. Och slutet inger åtminstone mig hopp. Mia vågar lite grand visa vad hon känner mer än det ilskepansar som hon omger sig med, vilket leder fram till att hon möter sin mamma, för första gången verkar det som, i en mycket vacker och ordlös scen.