Godzilla (2014)

Betyg: 2 monument

Många hus rasar, mest skyskrapor men också en hel del broar, t ex delar av Golden Gate, när kärnkraften slår tillbaka i form av uråldriga monster som livnär sig på radioaktivitet. Det är synd att de är så fula. Mest långa ben och onda ögon. Men monster är väl fula till sin natur... fast inte Godzilla. Hen är av en helt annan kaliber, mer mänsklig än de andra. Och så är det ju i slutändan också Godzilla som blir hjälten. Godzilla, havsguden som ser till att naturen/jorden är i jämvikt.

Och någonstans finns det en koppling till Odysseus som på sin hemfärd hindras av en annan havsgud;  Poseidon. Ford Brody är hela filmen igenom på väg hem men uppehålls och förs på avvägar av monster, kärnstridsspetsar och militära manövrar, allt på ett eller annat sätt kopplat till Godzilla. Intressant är också fallskärmssoldaternas bön i flygplanet innan de kastar sig ut. En sorts olycklig sammankoppling av nation och Gud.

På så vis blir det faktiskt en film som problematiserar gudsbegreppet, märkligt nog!

Seven Swords

Betyg: 3 monument

Det börjar med getter i snö, senare får vi också se kameler. Men mest är det hästar och så alla människor förstås. Vanliga bönder som skördar och oroar sig för framtiden och krigare med udda vapen och ont i sinnet. En sorts blandning av Svärdet i stenen, serietidningsestetik, Kung Fu filmer och gammal kinesisk folksaga. Till det fantastiska scenerier.

I botten en kamp mellan gott och ont, mellan liv och död, mellan rättfärdighet och orättfärdighet. Och i viss mån mellan manligt och kvinnligt. På ytan snygga stridsscener, kvasifilosofiska uttalanden och förslösad kärlek.

The Great Raid

Betyg: 3 monument

Varför är amerikanska filmare så besatta av Japanska fångläger (den här gången på Filippinerna)? Handlar det om den så tydliga klyftan mellan goda och onda? Eller är det ett enkelt sätt att skapa hjältar som också är ädla människor? Eller är det ett trauma som behöver bearbetas; att amerikanska medborgare lider nederlag, fängslas och förnedras? I de bättre filmerna problematiseras detta, så,inte här. Ändå spännande när lysgranaterna för någon minut lyser upp natten och allt blir klart som på dagen. Sedan förvirring och kaos igen.

Kulspruteknatter, granateld, bajonettstrider, ansvar, motstånd, frihet, våld, solidaritet... Intressantast är  när den amerikanske fången säger till sin fångvaktare och plågoande: "Min framtid ligger inte i dina händer". För mig en kristen tanke, dvs ingen människa äger min framtid. Framtiden ligger i Guds händer. Ett frihetsmanifest!

Barnvagnen

Betyg: 4 monument

Jag funderar över hur den här filmen skulle sett ut om den gjordes idag, kanske vore det inte möjligt. Det är så mycket en spegling av en brytningstid. Tidigt sextiotal: flytten från de trånga lägenheterna i stadens centrum ut till förortens modernitet med raka linjer och TV-soffor. Från mammans uppgivna kommentar om äktenskapet: "det var värst i början, man vänjer sig" till Britts beslut att leva ensam med sitt barn. Jag ser inte den brytningstiden nu.

Fantastiskt foto och en fin malmöskildring (även om det bara är statister och små barn som pratar skånska). Bo Wideberg och Jan Troell förstås! Bra skådespeleri, lite nervigt och inte så förutsägbart. Funderar också över symboliken i kristallkronan som Britt stjäl hem till sig och pelikanen som hon söker upp för att få tröst och bli road av. Kristus? Pelikanen är en gammal kristussymbol, men Kristus som den som roar..? Och kristallkronan med sina facetter av ljus, sin tyngd och sin ålderdomlighet...