Betyg: 3 monument
Ett tydligt exempel på skillanden mellan enkel berättelse och gestaltning. En ung författare söker upp den ende överlevande efter en tragisk och märklig olyckshändelse - och i filmen får vi följa den överlevandes berättelse. En berättelse i berättelsen, ett klassiskt grepp. Men nu heter författaren Herman Melville, året är 1850 och det som berättas är berättelsen som sägs ha inspirerat honom att skriva Moby-Dick, en av världslitteraturens främsta romaner. Filmen kan inte jämföras med romanen eller filminspelningar av romanen, i alla fall inte femtitoalsversionen. Det är för platt, för ointresant, för lite existens och allmänmänsklighet.
Men här finns antydningar till klasskonflikt, kamp mellan ära och girighet, samtalsterapi, kritik av kapitalismen och en skepsis inför framtiden. Men inget tas riktigt på allvar, utan bara antyds då det är handlingen och inte idéerna som är det viktiga. Mycket vatten, mycket vågor, mycket segel, mycket valar, men ganska andefattigt ändå.
Diskussionen om människans överhöghet med hänvisning till Första Mosebok (1 Mos 1:28) känns alltför enkel. Jämför med Father Mapples predikan i romanens nionde kapitel!
