Bästa filmer 2021

Av årets 114 filmer är dessa de jag tyckt bäst om. Kanske lite förvånande med fyra filmer från femtiotalet. Annars är jag ganska nöjd med den geografiska spridningen.

1. El Topo (1970)
2. Cabirias nätter (1957)
3. Miraklet i Milano (1951)
4. Scarface (1983)
5. The Father (2020)
6. Gaspoletten (1958)
7. Ubåten (1981)
8. Den vilda flykten (1958)
9. Walkabout (1971)
10. Night of the Kings (2020)

Miraklet i Milano

Betyg: 5 monument 

Totò hittas som nyfödd av en gammal dam i hennes kålland och lever med henne tills hon dör och han hamnar på barnhem, därifrån är inte steget långt till de fattigaste av de fattiga. De som bor i kåkstaden utanför den moderna staden Milano. Men fattigdomen är inte grå och eländig, utan fylld av liv och personlighet, solidaritet och konflikter och så Totò förstås som löser alla konflikter med sitt goda hjärta. När de sedan finner olja i marken och konflikten med den kapitalstiske markägaren trappas upp och Totò samtidigt av sin döda "mamma" får en förtrollad duva som upfyller alla önskningar blir det alltmer absurt och politiskt på samma gång. 

En salig blanding av socialism och kristendom, realism och magi, kollektiv och individ, svek och solidaritet, dröm och verklighet. Eller helt enkelt en saga om godhetens nödvändighet. Magisk realism när den är som bäst - och en fin tolkning av Kristus (Totò) som de fattigas vän och anden (duvan) som alla goda gåvors givare och himlen (utopin) som de fattigas mål. Den triumfartade slutscenen utanför katedralen ger hopp för mänskligheten: fångvagnarna faller sönder, himlen öppnar sig och tar emot de fördrivna. Det blir till en mycket vacker predikan: Gud är på de fattigas sida! Sällan har väl Jesu ord "Kom till mig alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila" (Matt 11:28) visat sig vara så revolutionära.

 

Pinocchio (2019)

Betyg: 2 monument

Vackra landskap, vackra miljöer, men stela och ointressanta skådespelarinsatser. Kanske har regissören varit mer intresserad av masker och kostymer än skådespelarregi? Vi befinner oss i ett sagoitalien där allt kan hända; sniglar läser sagor för att du ska somna, marionetter - med eller utan trådar - lever mer eller mindre självständiga liv, fiskar talar, pojkar förvandlas till åsnor osv. En sagovärld helt enkelt där fattigdom och bristen på mat ändå lyser igenom.

Det är en berättelse om att bli människa. Och för att bli människa på riktigt måste du förstå och uppleva: kunskap, vänskap, girighet, svek, kärlek, död, rädsla, omtanke, arbete, sanning, lögn, rättvisa och orättvisa, grupptryck, mod och tacksamhet. Här snuddar filmen vid Uppenbarelseboken 14:14 och Jesu födelse i Lukas 2:7, i övrigt en starkt moralisk historia.

Mysteriet Williams

Betyg: 2 monument

En intrigerande hustru försöker bli av med sin äkta make, först genom mord sedan genom att anklaga honom för mord. Kvinnorna som under Andra världskriget tagi plats i offentligeheten och produktionen är nu på väg att tvingas tillbaka (filmen är inspelad 1949). Antingen utpekas de som härsklystna och känslokalla - som hustrun Irene - eller så lockas de bort från produktionen som Marsha - Mr Williams nya kvinna. Just Marsha är intressant då hon först är en käck, kvinnlig bilmekaniker och i filmens slut blivit en perfekt paketerad hemmafru.

Bästa rollen har Charles Coburn som detektiven Quincy i en film där just rollbesättningen känns rätt lam. I övrigt får vi besöka "den snabbast växande småstaden i Idaho", höra anklagelser om att somna under predikan och ett underkännande av Jesu ord i Bergspredikan (Matt 5:39): "man kan inte vända andra kinden kinden till förrän man får en fälgnyckel i ansiktet".

Manchester by the Sea

Betyg: 2 monument

På något sätt en ofärdig film, liksom Lee's sorg är ofärdig. Inte färdig i berättandet, inte färdig i klippningen - för mycket likadana scener med kameran svepande över staden vid havet - inte helt färdig i skådespeleriet även om Casey Affleck som Lee gör en ok roll som den nervige lillebrodern som en gång i förtvivlan lämnat den lilla kuststaden och nu mer eller mindre tvingas tillbaka. Sorgen är huvudtemat, vad sorgen gör med oss, men ganska lite om hur vi kan hantera sorgen och på ett värdigt sätt leva vidare. Det sker ingen egentlig utveckling.

Kustlandskapet är svindlande vackert, men vi får se det lite för mycket. Sorgen sitter i nävarna, i svordomarna, i desperationen - men den kommer aldrig längre. Även om vi får se en oväntad version av hur svärden smids om till plogbillar (Mika 4:3) och får veta att även katoliker är kristna. Finast är kanske ungdomarna med sina tafatta hockeykramar.

Män som sjunger

3 monument

Sången följer oss hela tiden, genom landskapets raka vägar och stora stränder, genom samtalen om framtid och historia, genom begravningarna och repetitionerna. Huvudpersonerna är männen som sjunger, som sjunger i manskören som funnits i trakten i decennier. Nu är de flesta gamla och kören har svårt att locka till sig unga sångare. Dokumentärfilmaren Dylan Williams pappa har sjungit i kören i mer än sjuttio år och vi får följa honom och hans kamrater i deras försök att rektytera nya medlemmar och i förberedelserna för den stora körtävlingen på Nordirland.

Det är enkelt filmat utan krusiduller vilket gör det lite långsamt och stillsamt, även om spänningen stiger mot slutet just innan vi får höra tävlingsresultatet. Kanske hade jag velat veta lite mer om bygden än enbart körsångarnas nutida liv, mer historia, mer förståelse för det unika. Men det är vackert. Vackert landskap, vacker sång och ett fantastiskt språk då alla talar walesiska. Även sången är oftast på walesiska, bl a Psaltarens 23 psalm.

Världarnas krig (2005)

Betyg: 4 monument

Det börjar i containerhamnen, i traditionell amerikansk arbetarklassmiljö fortsätter i en klassisk skildring av en skilsmässofamilj sedan händer något helt annat och det blir snabbt oerhört spännande, tätt och otäckt. Dakota Fanings skrik ekar genom scenerna, ett desperat barns dödsskräck. Effektivt och obehagligt. Allt är snyggt gjort, mycket bra skådespeleri, elegant ljussättning och fantastiskt effektiva masscener som känns dokumentära i sin skildring av desperation och skräck. Ett mycket gott filmhantverk av Steven Speilberg och en bra berättelse flyttad till en sorts amerikanskt 90-tal (ungefär 100 framåt i tiden från det att boken skrevs).

Här ställs Guds skaparkraft jämsides med evolutionen - bägge krävs för att besegra hotet från yttre rymden, och så förstås ett präktigt svenskt raketgevär!

Lust, Caution

Betyg: 4 monument

Det börjar elegant med kvinnornas småprat kring mahjong-spelet. Ett spel som sedan återkommer som en symbol för de borgerliga livet. Vi befinner oss i Kina under Andra världskrigets inledning och den japanska ockupationen. Koumintang står för det nationalistiska moståndet mot japanerna och en amatörteatergrupp engagerar sig. Men allt är liksom en lek, en pjäs - de inser inte allvaret förrän det blir för sent och då har de ingen utväg. Det är grymt, mycket vackert och välspelat om passion, idealism och cynism hopblandat i en våldsam mix.

Kampsång, teater, motstånd och patriotism - men kanske mest en film om längtan, längtan efter något annat bortom nationen, förräderiet och rädslan. Vackert, som sagt!

Ärret

Betyg: 4 monument

En man som jagas av de gangsters han försökt lura kommer på en lysande lösning på sina problem. Han tar en annan mans identitet, en man som är så lik honom att de skulle kunna vara varandras dubbelgångare. Men mannen som är psykoanalytiker har ett tydligt ärr på ena kinden... Lätt ordnat med ett fotografi, en skalpell och en spegel. Tyvärr råkar ärret hamna på fel kind, men märkligt nog gör det ingenting - eller gör det det? 

En oerhört snygg story, välspelad och spännande om vådan av att träda in i en annan människas liv - för en människa rymmer alltid så mycket mer än vi ser. På gott och ont.

Snyggt filmat med starka skuggor och dagrar (mest skuggor): om psykoanalys, Freud, bitterhet och ödesdigra misstag.

China Town

Betyg: 4 moument

En snyggt paketerad story om så skilda ämnen som incest och vattenförsörjning. Många säger att detta är Jack Nicholsons eller Fay Dunaways film, men jag vill framhålla John Huston som bästa skådespelare. Nicholson och Dunaway är charmiga, men Huston går under huden. Riktigt otäckt.

Makt, korruption, lögner, våld, dråp och mord samt värre brott än så. Allt under Kaliforniens brännande sol. Här ges inget utrymme för godhet, allt är svartsynt och tragiskt. Svartsyntheten och den grymma ironin understryks av John Hustons karaktärs namn; Noah Cross - Noak som överlever syndafloden och bär mänskligheten vidare (1 Mos 6:5 - 9:19) - nog är det syndigt och nog flödar vatten (eller tvärtom) och nog segrar Noah Cross och nog kan vi läsa av konsekvenserna. Att han dessutom bär ett efternamn som pekar mot Kristus förstärker känslan av att godheten och framtidstron är perverterad i en värld där den starke segrar.

Mest överraskande är Polanski själv i en biroll som gangster med ödesdigert vass stilett!

I vapnens tjänst

Betyg: 3 monument

Det är vackert och poetiskt; de frusna strandområdens kring Po floden är vackra, de italienska skådespelarnas röster är vackra, kostymerna är vackra, interiörerna är vackra ... Men det är svårt att egentligen förstå vem som är vem i handlingen. Som i ett röstspel agerar skådespelarna i ett drama om  tyska landsknektar som invaderar norra Italien på väg till Rom för "att hänga påven". De talar mer än de handlar. De ser rakt in i kameran mer än på varandra. Poetiskt, vackert, men ack så långsamt och svårbegripligt.

Det är tidigt femtonhundratal och religionsstrider (det sjunde italienska kriget). Georg von Frundsberg leder de protestantiska trupperna och Giovanni (Lodovico) Medici de katolska och handlingen går i korthet ut på att den tappre Giovanni blir dödligt skadskjuten, som en av de första i krigshistorien, av en sk falcon, dvs en primitiv kanon. En del intriger, brev som dikteras och skickas med kurirer, en Kristus utan armar och en sanningssägande, galen präst ingår också. Vi får även höra högläsning ur Machiavellis "Fursten" och en samling lösryckta bibelcitat.

Hämndens skugga

Betyg: 4 monument

Om kampen mellan en polisman och en gangsterboss. Gangsterbossen sitter ständigt med trumf på hand tills hans förflutna plötsligt gör sig hört. En historia av våld, död och makt - men inte riktigt som vi eller polisen tror. Det är spännande och välspelat i en en intrig som blir mer och mer komplicerad allt eftersom filmen spelas upp. I grunden en film om idogt arbete, frimodighet och att inte ge upp (Heb 10:35).

Amerikansk noir när den är som bäst. Intelligent intrig, korthuggna repliker, tydliga roller som ändå överraskar och en oviss utgång. Snygga skuggor och dagrar, dimmor och ljussken.

Med berått mod

Betyg: 3 monument

En blek gangster och en hård kvinna. Kvinnan har av misstag kommit över hans väska full av dollar. För att behålla den går hon över lik och skaffar sig en ny identitet. Den bleke gangstern klarar varken våldet eller beslutsamheten och går under. Dock finns det andra som är ute efter kvinnan och slutligen faller hon, bokstavligen, från sin höga höjd. Brott lönar sig inte och Bibelns tal om girighetens straff får här sin gestaltning (Ordspråksboken 1:19).

En tät historia med nattliga båtfärder, ständiga knackningar på låsta dörrar och en mystisk främling som inte visar sig vara den han utger sig för. Det är spännande och intressant med en kraftfull kvinna i huvudrollen (naturligtvis en fyrtiotalsfilm), men alla skådespelarprestationer är inte lika bra och slutet blir för svårsmält.

Kvinna i rött

Betyg: 3 monument

En äldre man luras att bli kär i en yngre kvinna. Hon tror att han är en framgångsrik konstnär, medan han bara är en trist tjänsteman i ett urartat äktenskap. Det är plågsamt att se hur han snärjs och snärjer sig mer och mer in i lögnen medan dess konsekvenser blir allt allvarligare. Lögnerna och våldet laddar för den slutgiltiga tragedin. 

Det är dystert och i viss mån förutsägbart - ändå kan jag inte värja mig mot tragedin. Att livet så kan kastas omkull på grund av längtan efter kärlek, eller handlar det om att slippa ur grottekvarnen och det hunsade livet ... Kvinnorna är tydliga och kraftfulla, som i många fyrtiotalsfilmer, men de drar det kortaste strået. Det är trots allt männens värld. 

Jag kan inte bestämma om det handlar om brott mot det sjätte eller åttonde budet; om äktenskapsbrott eller falskt vittnesbörd. Det blir nog båda.

De fria viddernas man

Betyg: 3 monument

En hjältefilm om Robert Falcon Scott, den brittiske sjöofficeren som alltför illa utrustad förlorade kampen om Sydpolen och både sitt och fyra kamraters liv. En sorts symfonisk dikt om hjältemod, karga vidder, hårda män och hisnande landskap. Det finns en charm i det långsamma tempot, kulisserna, technicolorn (filmen är från 1949) och det strikt brittiska. Men det är nog minst en snöstorm och ett par bistra miner för mycket. 

Ändå, ett snyggt kors av avbrutna skidor över en grav, ett fint citat ur Uppenbarelseboken (Upp 7:17) om att alla tårar skall torkas bort och roliga pingviner.

Company of Heroes

Betyg: 2 monument

Det börjar med direkt action. Ingen egentlig presentation av personerna, ingen betoning av relationer. Och så blir det därefter smått ointressant. Jag vet inget om dessa unga män som skjuter och blir skjutna, jag vet inget om deras bevekelsegrunder, inget om deras drömmar, inget om deras inbördes relationer. Så småningom inser jag att det är en filmatisering av ett TV-spel jag ser. Därav avsaknaden av relationer och därav alla skottdueller, kulspruteattacker och smygande i skogar och bland ruiner. 

Ändå kan de inte helt utesluta de existentiella känslorna. Här handlar det på många sätt om förluster, i viss mån om tro eller tvivel och en antydan till nationsförbrödring, men mest om snabba kulspruteattacker och ordern "Cover me!". Det är i slutet av Andra världskriget och en grupp amerikanska soldater råkar komma på tyskarnas experiment med atombomben. Bara det!