Lost River

Betyg: 2 monument

Eld och vatten är de centrala elementen. Blod är också en viktig beståndsdel, liksom koppar. I en nära framtid, i en stad halvt dränkt av ett dammprojekt lever en handfull människor som trots allas uppmaningar att lämna väljer att stannar kvar, tillsvidare i alla fall. Egentligen handlar det om uppbrott, migration och sökandet efter lyckan. Men mest skildras våld och udda beteenden i ett sorts försök till magisk realism. Mycket softad kamera, grönaktigt ljus, udda vinklar - men det blir inte särskilt magiskt, mest irriterande och inte särskilt realistskt då här finns alltför många logiska luckor. 

Svårbgeripligt, inte särskilt spännande, otäckt delvis. Men två sångsvanar flyger över vattnet och några vildgäss förebådar flytten/flykten söderut. En sorts hopp i det, människan är ett rörligt väsen. När hon stelnar dör hon som farmodern i sin stelnade sorg. 

Kanske är slutscenens taxibil att likna vid Noas ark - men här finns bara människor, djuren är kloka nog att redan ha gett sig av.

Ernas krig

Betyg: 2 monument

Om människorna i gränslandet mellan Danmark och Tyskland. Just nu är det 1918 och trakten hör till Tyskland. Kriget går mot sitt slut och alla reserver sätts in.  Även Ernas svagbegåvade son. Hon kan inte låta honom gå under i kriget utan följer med utklädd till soldat för att skydda honom. En fin historia, men tyvärr alltför bristfälligt berättad, inget driv, ingen dramatik - mest ett flöde av scener som inte för berättelsen framåt.

Lera, regn, bomber och skyttegravar - ändå odramatiskt. Märkligt hur det går att göra en så tråkig film. Dock äts det hemmastoppad korv och pannkakor stekta i skyttegravens mörker, vilket livar upp det hela. Erna beskriver sig som en skyddsängel som slår ihjäl, men hon är också den som avger ett viktigt löfte till Gud. I övrigt murriga färger och goda birollsinnehavare.

En amerikansk varulv i London

Betyg: 3 monument

Highschool-kompisarna Jack och David startar sin stora Europaresa i norra England men i ösregnet drömmer de om Rom. Dock är det inte bara ösregn, där finns också dimman, puben, knepiga bybor som varnar för fullmånen och heden. Och ute på heden finns något annat, värre, vidrigare ...

Klassisk skräck-komedi med elegant manus även om slutet innebär ett visst antklimax. Mycket blod, mycket åttiotal, mycket ruttnande kött och en del dråpligheter, men svagt skådespeleri. Bäst är soundtracket med enbart låtar om månen och den absurda diskussionen om The Alamo på puben "The Slaughtered Lamb". 

Inte så mycket teologi (åttiotalet är kanske inte det mest teologiska), men ändå en tydlig koppling mellan kärlek och död. Men inte direkt i kristen mening. Här är det kärleken hos den som dödar som är poängen, medan det i kristen tro handlar om kärleken hos den som dör.

Blodsband (1978)

Betyg: 4 monument 

Ung kärlek och ond bråd död.En förfärlig historia och hade inte Donald Sutherland varit hade det blivit en medioker melodram. Men hans besatthet av kaffe (med socker), hans knappt synbara minspel och hans lite taffliga sätt är helt lysande i denna Ed MacBain filmatisering om ett brutalt mord och de lögner och hemligheter som döljs i det. Det är välspelat och även om det är lite väl förutsägbart så är det spännande. Ung sexualitet står i centrum och män som vill utnyttja den. Samtidigt är det ett stickspår. Obehagligt och tragiskt. 

Här förekommer desperat bibelläsning, en begravning på latin med udda uttal och det fantastiska engelska uttrycket "to do the christian thing", vilket översätts med "vara barmhärtig" - lite beiget tycker jag nog.

Skylines

Betyg: 2 monument

Ganska svårbegripligt om en farsot som drabbar de så kallade "piloterna", dvs de rymdvarelser som lierat sig med människorna på jorden och om botemedlet som finns i yttre rymden och som dessutom visar sig vara något annat. Men mest om om vänskap, svek och förräderi. Tyvärr blir det bara patetiskt då vi inte kan hysa några starkare känslor för någon av rollkaraktärerna - de är helt enkelt för endimensionella och ointressanta. Vänskapen blir ointressant, sveket en gäspning och förräderiet en axelryckning. 

Även om del två i serien; Beyond Skyline (detta är del tre och del ett har jag inte sett) inte var så mycket mer begriplig var den i alla fall mer spännande. Teologiskt kan vi här finna en kommentar till Joh 15:13 om att "ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner". Predikotext Femte söndagen efter påsk.

8 1/2

Betyg: 4 monument

Döden och livet, kärleken och kreativiteten, lögnen och sanningen. Pretentiöst, men väl genomfört. Stundtals gammaldags, stundtals mycket modernt - men hela tiden vackert. 

Den åldrade regissören drömmer och våndas inför sin nya film, han har inget att ge mer än märkliga drömmar och en mängd kvinnor han på olika sätt lovat kärlek. Av det blir det ingen film, men en fin berättelse om att åldras, växa upp, vara ärlig och ta emot det som faktiskt ges. Från den klaustrofobiska inledningsscenen till avslutningens långdans har något faktiskt hänt. Kanske ger olika tider olika svar på vad.

Här förekommer präster, nunnor, munkar, kardinaler och biskopar enbart som rekvisita samtidigt som frågan ställs hur regissören ser på katolska kyrkan och Marx. Svaret blir tyvärr aldrig uttalat. 

Warcraft The Beginning

Betyg: 2 monument

Ett folk på flykt, en kamp om utrymmet i den nya världen. Men folket på flykt råkar vara orcher, och inte vilka orcher som helst utan klanernas främsta krigare. Världen de hamnar i är befolkad av människor och styrs av en svag allians mellan människor, dvärgar och alver. Med den livskvävande magins hjälp blir orcherna nästintill oövervinnerliga - men alla orcher vill inte följa med när den urgamla moralen ersätts av magi. Och människorna vägrar ge sig. Förräderi och lojalitet avgör utgången för både orcher och människor. 

En ganska medioker historia med skådespeleri därefter, men det är stundtals ganska spännande och orcherkrigarna är häftiga. Skalar vi bort sådant som enorma stridshammare, grymtande orcher, giftgrön magi och blänkande svärd så hittar vi en historia om försoning mellan folkslagen där hoppet står till kärlek över gränserna och ett barn som likt Moses sätts ut i en tätad korg i floden (2 Mos 2:1-6). Fortsättning lär följa.