Hercules

Betyg: 3 monument

En sorts idé om hur myter blir till. Herkules var inte ensam vid sina stordåd - men tack vare en god historieberättare (och en del överdrifter) blir han betraktad som en halvgud och imponerar därför alltid på sina fiender. Bra taktik om man är legosoldat! Men ärendet är inte i första hand detta, utan mer en sorts beskrivning av hur vi kan hantera våra misstag och vad våra gärningar får för konsekvenser. Herkules och hans grupp av legosoldater blir helt enkelt grundlurade och måste på ett eller annat sätt förhålla sig till det. Ett intressant faktum är att om de inte blivit lurade hade inte sanningen kommit fram - se där ett intrikat förhållande mellan sanning och lögn!


Vackra grekiska landskapsvyer och snygga sköldformationer och glimten av en kentaur (?) hjälper upp. Dålig och stundtals tramsig dialog driver ned.

Stargate

Betyg: 3 monument

Varifrån fick de forntida egyptierna kunskapen om att resa de stora pyramiderna? Från rymden, så klart!

Lite fånigt om misslyckad forskare med knäppa åsikter som visar sig ha rätt. Men vackra ökenbilder, rättmätig frihetskamp, molekylär destruktion och en sorts grundläggande kritik av hierarkier - särskilt militära - räddar det som de illapassande 90-talsfrisyrerna annars skulle förstöra.

Intressant med många kvinnor i den militära forskarmiljön och den självklara rätten att förstöra det som man själv skapat - något som Noaberättelsens löfte med regnbågen som tecken motsäger (1Mos 9:9-17). Och att språkvetenskapen på något sätt är den räddande disciplinen för det militära komplexet och människornas överlevnad.

Living in the Material World

Betyg: 4 monument

En fin skildring av ett liv, från ungdomens nonchalanta lugg och sneda leende till ålderdomens stillsamma och mer genomtänkta blick. Berättelsen om George Harrison (och The Beatles) blir ju naturligt också en resa genom populärkulturen, den kultur som jag själv växt upp i, men är egentligen mest intressant som en skildring av ett andligt sökande. Från ungdomens nonchalanta relation till den katolska uppfostran via Hare Krishna till en mer mogen relation till religion, tro och andlighet. Sedan kan jag som teolog nog tycka att han är intressantast i sina icke-andliga låtar. När han beskriver sina sånger som sådana att alla som lyssnar kan säga, jag har också upplevt detta - en sorts gemensamma existentiella utgångspunkter, samtidigt som han håller sin distans. Vid ett tillfälle citerar han, utan att kanske fullt veta om det, Första Korinthierbrevet om att leva i världen, men inte av den (1 Kor 7:31) Kanske var det så? Eller så kommer textraden ur "While my Guitar Gently Weeps" närmare sanningen: "while I´m sitting here doing nothing but ageing"? Tydligt inomvärldsligt, tydligt existentiellt, tydligt igenkännande.


Något jag inte visste var att George Harrison finansierade filmen "Life of Brian", när andra drog sig ur på grund av anklagelserna om hädelse.

 

Battle of Britain

Betyg: 2 monument

Hierarkier och flygplan. I princip handlar det om dessa kategorier. Engelska Spitfires, tyska Stuka- Junker- och Heinkelplan och officerare i olika grader från fältmarskalk och neråt. Då jag varken är intresserad av det ena eller det andra tröttnade jag snabbt. Det finns egentligen ingen berättelse mer än viljan att skildra en för England avgörande del av Andra Världskriget. Ändå är det en spelfilm. Den enda egentliga dramatiken handlar om att komma över språkförbistringen för att få fram fler piloter - att omintetgöra händelserna efter det Babels torn byggdes (1 Mos 11:7) En sorts förbrödring över språkgränserna (då det knappast förekommer några kvinnor mer än som telefonister i flygledarcentralen), även polacker visar sig kunna slåss i luften!

Snygga mönster av flygplan mot himlen. Bra svett, nervositet och skräck i piloternas ansikten. Och ett plus att fransmän talar franska, tyskar tyska och polacker polska.

Three Kingdoms - Resurrection of the Dragon

Betyg: 2 monument

Kina under 200-talet, tre kungadömen bekämpar varandra och folket längtar efter fred. Zilong, en enkel man av folket, tar värvning för att slåss för fredens sak. Femtio år senare är han den mest ryktbare av generaler, men kriget pågår ännu. Han ger sig ut på det sista fälttåget utan att ana det förräderi som driver honom mot den plats där han påbörjade sin bana som soldat.

Det är intressant med en kvinnlig befälhavare (kön tycks överlag ointressant) och att krigs- och vapenkonsten är så tekniskt utvecklad under en så tidig del av historien, men mest är det ganska tråkigt och storyn är alltför tunn för att gripa tag.

Bäst är dockteatern och inledningsmusiken.

Ratataa - eller Staffan Stolle story

Betyg: 4 monument

Även detta en barndomsfilm. Från den tiden minns jag sångerna, gagsen och de trista musikavsnitten. Nu ser jag berättelsen, klassresorna, självbiografin, queertanken, skådespeleriet, absurditeten och musiken (sångnumren är av mindre intresse). Det är oerhört fånigt, mycket mänskligt och betydligt radikalare än väntat. Povel Ramel är en udda fågel i den svenska underhållningsbranschen.

Bäst är nog det svenska kungaparet i sin privata loge, eller de påhittade språken fejkspanska och fejkryska.

Bröllopsbesvär

Betyg: 5 monument

Den söndersupne slaktaren Westlund somnar på golvet i salen på sin bröllopsnatt strax innan solen går upp, dessförinnan har han vrålat ut i gryningen. Det vrålet minns jag från min tidiga ungdom. Jarl Kulle är helt magnifik och hans förvridna ansikte med det förstorade underbettet har för evigt satt sig fast i mitt minne.

I botten finns lögnen och ingenstans finns kärleken, men alla söker desperat efter den. Det är männens värld, en patetisk, ynklig och feg värld. Kvinnorna blir en sorts spelpjäser, samtidigt som de genom Hildur, bruden, är de som bär på någon sorts hopp. Det är Sverige i ett brytningsskede mellan land och stad, mellan förtvivlan och hopp. Frågan är om hoppet segrar, knappast. Men kanske...

Fantastiskt filmat med mer skugga än ljus.

The Book of Eli

Betyg: 2 monument

En mycket märklig blandning av våldsam action, crip-theology och karismatisk bibelsyn. Jag gissar att filmen är sponsrad av någon sorts bibelsällskap, märkligt vore det annars!

Vi befinner oss i en dystopisk värld där schampo är hårdvaluta och rent vatten knappt går att uppbringa, där de som äter för mycket människokött får skakiga händer, där människoliv är ointressanta och där varken moral eller bordsskick existerar. I denna värld vandrar Eli med ett ärende;  att föra Boken till den plats där den behövs. På ett vis gör han det, men inte som vi väntat oss, istället blir det en blinkning åt den svenska teologen Birger Gerhardsson, ganska säkert omedvetet. Det är udda och mycket våldsamt dessutom.

Färgsättningen och musiken är nästan parodiska i sin dystopi, medan citatet från Johnny Cash och uppspelningen av den gamla discohitten "Ring my Bell" på vevgrammofon är roliga på riktigt.

Ironclad - Battle for Blood

Betyg: 3 monument

Det tydligaste är ljudet. Ljudet av kroppar som tar emot slag, som möter svärd, där pilar sätter sig fast. På ett obehagligt sätt är de ljuden förstärkta till ett sorts grymt soundtrack. Vi befinner oss vid den skotska gränsen, året är 1221 och de skotska klanerna härjar de fästen som engelsmännen byggt i en sorts kombinerad försvars- och erövringsstrategi. Hela landskapet, de orörliga bergen, den järngrå himlen, årstiden som aldrig tycks förändras, känns uråldrigt och kan mycket väl vara hämtat från 1200-talet. Kanske också grymheten, men det är nog mest en fördom.

En borg står i centrum för klanernas anfall, en borg som måste köpa legoknektar till sitt försvar. Riddare som pendlar på gränsen mellan ädelmod och arrogans. Klanledaren är gammaltestamentlig i sin sorg och sitt rop efter den döde sonen, men mest ekar Lutherpsalmen "Vår Gud är oss en väldig borg" i bakgrunden (författad 300 år senare). Borgen tycks dock viktigare än Gud - men inte lika pålitlig! Ändå öppnar slutet för en tredje Ironclad film.