The Peanut Butter Falcon

 Betyg: 3 monument

Smått romantiskt, godhjärtat och snällt om en ung man med Downs syndrom som drömmer om att bli wrestling-stjärna och rymmer från det ålderdomshem där han bor då han saknar familj. Kanske handlar filmen om vänskap och familjeband. Om rätten att själv välja sin familj när ens familj så tydligt valt bort en. Det ekar av Jesu ord i Matteusevangeliet 12: "Vem är min mor, och vilka är mina bröder?/.../ Den som gör min himmelske faders vilja är min bror och syster och mor". Till detta ett dop och en välsignelse utöver det vanliga samt ett uttal av namnet Jesus som vi helyllelutheraner aldrig får till, så blir det till en mer teolgisk film än väntat - dock tränger det småmysiga och gulliga ut teologin.

De infernaliska

 Betyg 2 monument

 

En nästintill obegriplig historia om en kvinnlig organist som förutom att hon spelar orgel kör bil och har hallucinationer. En udda kombination av orgelspel och bilkörning, tomma kyrkinteriörer, ansikten som speglas bilrutor om natten och ett övergivet nöjesfält - som inte har något mer med saken att göra än att det ger snygga kameravinklar och skuggor. För det är filmens behållning, kamera-arbetet: stilsäkert och elegant. 

Wild, Wild, West

 Betyg: 2 monument

Introtexterna är mycket snygga i en perfekt kombination av musik och bild - sedan blir det inte så bra. Det handlar mycket om tåg, om ångmaskiner och uppfinningar - med en ansats om rasism och människans värde. Här skulle en referens till Jakobsbrevet 2:1 vara på plats, men ansatsen tappas bort.

En galen vetenskapsman kidnappar USA:s främsta forskare och tvingar dem att tillverka udda krigsmaskiner så att han tillsammans med historiens förlorare kan återskapa ett USA utan federalism - där de gamla kolonierna tillfaller de land de tillhörde före Förenta Staternas bildande: England, Frankrike, Mexico, Spanien. En ytterst bisarr historia som hyllar enheten i det moderna USA och kunde ha blivit en effektiv anti-Trump-film om den inte visade sig vara ett matinéäventyr för knappt mogna tonårspojkar. 

Det roligaste är det ännu ej färdigbyggda parlamentsbyggnaden Capitolium i Washington DC som skymtar i bakgrunden när vår hjälte söker upp president Ulysses S Grant. En snygg symbolbild, men tyvärr så var byggnaden färdig när Grant blev president.

Vi fara till Sahara

 Betyg: 3 monument

Fånigt, ibland roligt, men mest fånigt om det inte vore för minspelet - det tar udden av alla fånerier. Någonstans i dumheten finns en värdighet. Någonstans i klumpigheten finns en ömhet. En humanism mitt i allt elände. För elände är det. Efter en misslyckad kärleksaffär blir de båda vännerna lurade att ta värvning i Främlingslegionen. Då de enbart skapar kaos och anarki fängslas de för att sedan "arkebuseras i gryningen". Så sker givetvis inte, men döden är ändå en förvånansvärd realitet. 

Mest udda är ångstrykjärnet och naturligtvis slutet utifrån den diskussion de tidigare fört om reinkarnation. Långt från kristen tradition och minst lika långt från hinduisk eller buddhistisk tradition. Fånigt, men rart på något vis. Jag tror allt nog handlar om vänskap, i vått och torrt, i liv och död.

Slow West

 Betyg: 3 monument

En sorts kammardrama, med ett begränsat antal roller som kommer och går - men möts i slutstriden. En historia om kärlek i viss mån, men än mer om grymheten i "det nya landet". Ett land där idealister och tvehågsna inte ryms. Mycket död, för mycket död tycker jag nog och en del vackra landskap. Men på något vis har vi sett allt förut, de fördrivna urinnevånarna, de fåniga gängmedlemmarna, lägereldarna, nybyggarna, prisjägarna ... den ädle skurken och den onde. 

Bäst är de kongolesiska sångarna - som talar franska. För övrigt: stjärnbilderna repeteras, Psaltaren 91:5-6 reciteras och klasskillnader utplånas, i viss mån.

The World´s End

Betyg: 1 monument

Om livslögner, konspirationsteorier och drängfylla. Det är ytterst fånigt, men väcker även ett visst obehag genom sin populism. Samtidigt som det finns en viss charm i fasthållandet vid människans rätt att göra fel. Sex gamla skolkamrater ska, mer eller mindre motvilligt, genomföra den pubrunda de misslyckades med när de var unga. Det var nog inte särskilt kul då, knappast nu heller även om alla förvandlats till någon sorts zombie-robotar. 

Kanske är allt en galen dröm som Gary King drömmer på mentalsjukhuset, eller så är det en oförblommerad sponsring från brittisk bryggerinäring - kanske både ock, eller ingetdera. Kanske bara en gubbig pojkfilm om gammal vänskap och drömmen om ungdomstiden. Hellre Paulus ord: "När jag var barn talade jag som ett barn, förstod som ett barn och tänkte som ett barn. Men sedan jag blev vuxen har jag lagt bort det barnsliga."(1 Kor 13:11) Det kan också vara en medveten skildring av patetisk manlighet - ok för det.