Mina drömmars stad

Betyg: 4 monument

Det är något vekt och därmed intressant över Henning, långt från klassisk arbetarskildring. Kvinnorna framstår som de starka, särskilt Annika, men också Lotten som dock sjunker ihop mer och mer under berättelsens gång - fint spelat. Snygga Stockholmsbilder, bra dialog och snygga kollektivscener - men lite för mycket av historielektion och lite för lite levande drama. Personerna framträder inte för att de är just de personer de är utan för att illustrera den historiska utvecklingen. Som om inte berättelsen bar i sig själv, vilket jag är övertygad om att den gör.

Klasskänsla, vetskapen om varifrån du kommer är central och här citeras både visionen ur Jesaja 35 om den jublande ödemarken och Kommunistiska manifestet - bägge blir en sorts hoppfulla texter om den framtid som kanske en gång är möjlig. Så också vart du är på väg är centralt!

1898 - Los últimos de Filipinas/Our last men on the Philippines

Betyg. 3 monument

Imperialism, svek och "fake news". Spanska soldater sitter inringade i en kyrka i en liten by på Filippinerna. Runtomkring pågår den filippinska revolutionen. Utan att de vet om det har landet sålts till USA och de har inget imperium att försvara längre. Men deras styvnackade befäl vägrar att tro på nyheterna: "det är bara lögner!" Så belägringen fortsätter, plågorna fortsätter; sjukdomarna, grymheterna och våldet fortsätter.

En förfärlig historia om manlig enfald, men också om drogberoende missionärer, om att teckna katastrofen och en omöjlig framtid.

Babettes gästabud

Betyg: 4 monument

Tungt arbete, fattigdom och en hård lutherdom - havet, sanden och de låga husen bjuder inte in till gästfrihet, snarare tvärtom. Hit till Jyllands nordkust kommer Babette som flykting från det politiskt oroliga Europa vid 1800-talets mitt. Hon tar tjänst som hushållerska hos prästens döttrar och efterhand förstår vi att hon kan betydligt mer än hon visar. Först tas hon emot med öppna armar, men inskränktheten och misstänksamheten tar över. Så bestämmer sig Babette för att bjuda på kalas och inte vilket kalas som helst, det kan liknas vid visionen i Jesaja 25:6 "ett gästabud med feta rätter och starkt vin, med feta mustiga rätter och starkt, klarat vin." Mest fascinerad blev jag av "Cailles en sarcophage" (inbakade vaktlar). Gästabudet blir en fantastisk fest där maten och vinet får mer och mer en evangelisk betydelse efterhand som rätterna bärs in. Jarl Kulle sammanfattar det suveränt i en monolog lång som en predikan.

Mer ett kammarspel än en dramatisk film, men välspelad och en fantastisk berättelse av Karen Blixen.

Nise - The Heart of Madness

Betyg: 4 monument

I centrum ett psykiatriskt sjukhus i Buenos Aires på 40-talet. Lobotomi och elchocker är på modet. Grymhet och människoförakt döljs dels i machomyten, dels i vetenskapen. Den kvinnliga psykiatern Nise da Silveira (1905 - 1999) vill något annat: "Jag tror inte på helande genom våld" blir hennes inledningsreplik. Med hjälp av några konststuderande och ett gott stycke jungiansk teori öppnar hon en kreativ konstnärsstudio på sjukhuset.

En framgångssaga, naturligtvis, men skildrad med ömsinthet mot de utsatta och skärpa mot maktens män blir det en fin film om människans möjligheter och konstnärligt skapande. Fint foto på det, särskilt närbilderna av måleriet; ett penseldrag, en färgpalett, en kollinje, leran som knådas...

Django Unchained

Betyg: 5 monument

Siegfriedsagan berättad igen. Richard Wagner och Quentin Tarantino på samma spår. Storvulet, teatraliskt, dramatiskt (rejält blodigt på sina ställen) och väldigt bra! Sällan har jag sett rasismen så avklädd och med en så god portion humor. Från sextiotalskänslan i förtexterna till Richie Havens sång i slutscenen är det ett utomordentligt gott hantverk. Att lägga in den avslutande låten från den inledande woodstockartisten Richie Havens är kongenialt. Plötsligt binds tid och tema samman. Film när den är som bäst.

Att notera är det fruktansvärda missbruket av 1 Mos 1:28 och att soundtracket är så oerhört bra.