The Mexican

Betyg: 3 monument

Handlingen kan vi lämna därhän, alltför konstruerad, egentligen helt ointressant och inte så enkel att följa med i. Men handlingen har en poäng och det är att göra mötet mellan Julia Roberts (Samantha) och James Gandolfini (Winston) möjligt. Utan ramhandlingen skulle han aldrig behöva kidnappa henne och vi skulle missa en fantastisk dialog på små syltor, i bilen, på hotellrum i Las Vegas om kärlekens väsen och livets möjligheter. Lysande skådespeleri och spännande samtal i god själavårdstradition. Sedan lägger sig Brad Pitt i (Samanthas pojkvän Jerry) och det går helt enkelt åt skogen, både med Winston och Samanthas samtal och med filmen som helhet.

Men det är nog så att utan Jerry, blev det inget samtal. Han och hela den fåniga historia som kretsar kring honom behövs för att det goda samtalet ska bli av. Ungefär som livet är, för att komma till det goda samtalet behöver ofta något hända, något som inte självklart är av godo...

Cast Away

Betyg: 4 monument

Först effektivitet, klockad tid och paketleveranser i hård konkurrens med andra leverantörer. Sedan en flygplanskrasch och fyra års ensamhet på en öde ö.

Historien är inte ny, men den är filmad på ett sådant sätt att den känns spännande och det som Chuck (Tom Hanks) upplever på ön, det upplever också vi som tittare. Varje våg som slår mot kameran, slår också mot oss. På ön uppfinner Chuck en vän eller möjligtvis en sorts gud, eller helt enkelt en relation som gör att han faktiskt överlever. Det är sällan man så tydligt får beskrivet vårt mänskliga behov av relationer. Det är bra gjort. Vi får också veta hur man använder ett par skridskor bäst på en öde ö i Söderhavet.

Bäst är annars scenen i början då Chuck och hans flickvän (Helen Hunt) dansar till kopiatorns monotona rytm och egentligen alla scener där Helen Hunt är med.

Kingdom of Heaven

Betyg: 2 monument

Äventyr. Dragna svärd. Blod som sprutar stundtals. Öken. Gamla stenmurar. Belägringsmaskiner. Lockar detta, se då filmen, eller se Arn-filmerna. Historien är nästan pinsamt densamma.

Teologiskt är det en intressant film - och det är en mycket teologisk film. Korstågens Jerusalem står i centrum och hur en kristen människa skall vara. Genom Balian (Orlando Bloom) får vi en snabb genomgång av kyrkohistorien. Han dödar en präst där frågan om helvetet och skärselden står i centrum - reformationen - möter en korsriddare som vältaligt försvarar den enskilda människans relation till Gud gentemot den organiserade religionen - Lutherdomen - och i samband med Jerusalems belägring förklarar han att den Gud som inte tycker som han är inte värd att kallas Gud - den moderna människans individualiserade gudsrelation. Nu är det ju bara så att reformation inföll fyrahundra år senare, Luthers tankar var nog inte utbredda bland korsriddarna och en sådan individualiserad gudsbild knappast var trolig under tidig medeltid...

Den siste samurajen

Betyg: 2 monument
Det är sent 1800-tal och Japan öppnar sig mot västvärlden. Kampen mellan modernitet och tradition står i centrum. De gamla ärorika stridskonsten som samurajerna står för och den moderna tidens stridsmaskiner, importerade från Amerika. Samurajerna går under, men segrar ändå. När de sista stolta krigarna mejas ner av moderna kulsprutor väger allting över till fördel för de besegrade.

Egentligen ett kristet tema detta, att segra genom att dö. Så att den kristne - eller åtminstone Amerikanske hjälten Nathan Algren (Tom Cruise) - byter sida och gör vad han kan för att bli en äkta samuraj är kanske inte så konstigt. Men det som skiljer honom från Katsumoto, samurajledaren, är att han bär med sig en tro på förlåtelsen. Katsumotos begrepp om ära och skam utesluter en möjlighet till förlåtelse - hellre då döden, gärna genom harakiri. Det är också Katsumoto som dör på slutet medan Nathan klarar sig, om än haltande och med några fler ärr. Det hade varit gott så, men Nathan har nu blivit en äkta samuraj och väljer själv äran framför allt. Så, en delvis underhållande krigsfilm med fantastiska miljöer från japansk landsbygd, men med ett unket budskap om att ära går före förlåtelse.