Red Tails

Betyg: 3 monument

En hjältesaga mot en mörk botten, eller en romantiserad bild av raskonflikter inom Amerikanska armén under Andra världskriget? Både ock. Skildringen av motståndet mot de afroamerikanska stridsflygarna känns realistisk, både från högre befäl inom flygvapnet och vanliga soldater från andra kompanier. "You´re coloured men in a white army!" Samtidigt är skildring av soldaterna alltför shablonartad - odisciplinerade, charmiga, storsnackande, coola. Inte särskilt realistiskt för stridande soldater. Dessutom är de superskickliga piloter allihop! Till viss del stämmer det, just dessa flygare fick en rad utmärkelser efter kriget, men jag tror inte på den afroamerikanske mannen som en cool snubbe som inte följer order, garvar sig igenom ett krig och vinner till slut.

Ändå spänning, välgjorda flygscener, viss melodram, men med ett tydligt ärende: upprättelse! Ett plus är att tyskarna talar tyska och italienarna italienska.

Take Shelter

Betyg: 3 monument

Redan i påannonserinngen ges filmen gammaltestamentlig tyngd, men jag skulle nog mer hänföra den till apokalyptiken i Uppenbarelseboken, som är sent nytestamentlig: "Och stjärnans namn var Malört. En tredjedel av vattendragen blev till malört, och många människor dog av vattnet, därför att det hade blivit bittert" (Upp 8:11)

Curtis plågas av visionära mardrömmar; en stormvind, en katastrof. I drömmarna vänds de som står honom nära mot honom och han kan till sist inte skilja drömmarna från verklighet. Med just en katastrof som följd!

Det är vackert filmat, vackert spelat och en stilla inblick i amerikanskt vardagsliv för den del av arbetarklassen som har ett fast jobb. Finast är när Curtis tränar teckenspråk med sin döva dotter, en omsorgskännande pappa, mitt i galenskapen.

Riddick

Betyg: 2 monument

Det är något med det gula ljuset. Mystiskt, fascinerande och underligt. Till detta riktigt bra monster, tyvärr bara i tre olika versioner; fågel/ödla, vildhund/zebra, skorpion/ödla vilket gör det hela lite långtråkigt.

Storyn är enkel, Riddick hamnar i onåd och dumpas på en okänd planet (med det fascinerande gula ljuset och de tre varianterna av monster). För att ta sig därifrån tillkallar han ett gäng prisjägare, vars raketer han planerar att stjäla. De däremot planerar att ta med hans huvud i en låda för en saftig belöning, respektive hämnas i största allmänhet. Riddick vinner naturligtvis kampen - han kan kasta svärd med fötterna!

Intressant är den yngste, och mest osäkre av prisjägarna som bär på sin Bibel och befinner sig i historien som en svagare och blekare version av Daniel i Babylonien (Daniels bok i Bibeln). Han får ingen avgörande roll, men överlever och på så vis gensäger han Riddicks kommentar: "Lämna Gud utanför". Det kan helt enkelt inte göras!

X-men The Last Stand

Betyg: 4 monument

Det är något särskilt att se X-men filmerna, särskilt denna, under Pride-veckan. För egentligen handlar de nog om just detta med att komma ut och att få lov att vara den man är och står för det. Finaste scenen är i början när Xavier och Logan besöker en vanlig villa i ett vanligt villaområde och möter helt vanliga föräldrar som inte kan se sitt barns verkliga identitet. Förtvivlat och sammanpressat ber föräldrarna dem att rädda deras barn från sjukdomen - men det är ingen sjukdom, det är en identitet!

Filmens kärna är de olika strategierna i mötet med normsamhället - att bli en motvilligt accepterad del av det, eller att bygga sitt eget samhälle. Revisionism eller revolution!

Hela idén med X-men är så befriande - att alla har en speciell gåva som de måste lära sig att utveckla. Påminner på så vis ganska mycket om Harry Potterfilmerna, här finns ju också en skola som utgångspunkt för identietsbygget hos dem som räknas utanför normen.

The Colony

Betyg: 3 monument

Evig vinter täcker jorden. Små grupper av människor har överlevt under jord. Hoppet finns om att hitta platser där tjälen gått ur jorden och där ett frö kan slå rot.

Det är en otäck film. Inte för att det är särskilt otäckt med den förtätade stämningen i kulverterna när vi inte vet vad som ska dyka upp bak nästa hörn. Inte för att kannibalerna som bryter sig in i de underjordiska samhällena är särskilt läskiga, inte för huvudena som lossnar i striden mot kannibalerna. Utan för att filmen i grunden bygger på människans längtan efter hopp och en sorts värdig tanke kring vad det innebär att vara människa. Det är vad som händer med den längtan och de tankarna som är det otäcka. Riktigt otäckt, faktiskt! Och därför ganska bra.

Alexander

Betyg: 2 monument

"Vid Afrodites ljuva andedräkt" detta är inte en särskilt bra film! Låt oss lämna den historiska diskussionen, låt oss lämna den sexualteoretiska diskussionen, låt oss lämna den kulturhistoriska diskussionen - allt det har diskuterats förut. Låt oss konstatera att det är en ganska tråkig film om män som rider genom oändliga bergsmasiv, diskuterar stolpigt om krigsstrategi och talar illa om kvinnor. Några halvspännande stridsscener hjälper lite grann och själva iscensättningen av staden Babylon är faktiskt riktigt magnifik.

Intressant är Filip, Alexanders far, när han för den unge Alexander betonar att "allt stort föds ur lidande". Ord som förebådar Kristus, sagt av den som enbart skulle visa förakt för den Kristus som  kopplar storhet till svaghet.