10 juni 2016

Heartbreak Ridge

Betyg: 2 monument

Det är inte tubsockorna och de alltför tajta shortsen, det är inte 80-tals frisyrerna och den fördomsfulla dialogen, det är inte det förutsägbara eller det fånigt grabbiga. Det är inte den lite tradiga motsättningen mellan akademiker och riktiga soldater, det är inte arrogansen utan den patetiska skildringen av USAs invasion av Grenada 25 oktober 1983 som ger en dålig smak i munnen. Annars är det nog egentligen ett äktenskapsdrama och som sådant förutsägbart, men fint spelat.

Här finns dock en enkel, men ärlig kommentar till det femte budordet: "Du skall icke dräpa" (5 Mos 5:17).

05 juni 2016

Jag med

 Betyg: 4 monument

I grunden en enkel historia om kärlek på kontor. Men än mer en berättelse om normalitet och normalitetens gränser. Daniel har Downs syndrom och första dagen på nya jobbet blir han förälskad i en arbetskamrat som inte har någon diagnos men lever utanför normaliteten av andra skäl. De blir ett udda par i gränslandet mellan kärlek och vänskap. Tragiskt, på ett vis. Hoppfullt på ett annat.

Filmen har så klart ett ärende och stundtals lyser det igenom alltför väl i dialogen. Det är synd, men skådespelarensemblen, särskilt Luisa en av dansarna i Daniels brorsas danstrupp, väger upp. Det är så snyggt och verklighetsnära när hon gör upp med den överbeskyddande modern. Äntligen rollfigurer med funktionsvariation som spelas av skådespelare som har just det!

Cider med Rosie

Betyg: 3 monument

Livet, kanske en aning romantiskt, men på det stora hela ganska oförfalskat. Vackert landskap, samma dal genom årstider och år. Här föds människor och dör människor utan att egentligen vara en del av världen utanför. London är en sorts dröm, första världskrigets skyttegravar en sorts mardröm. I byn i dalen går livet sin gilla gång. Någon föds, någon dör. Tills huvudpersonen, Laurie ger sig av och filmen slutar. Dalen blir aldrig densamma igen.

En intressant tanke är hur bön skildras. Från den desperata, närmast magiska handpåläggningen som räddar liv till den nonchalanta bordsbönen hos godsägaren femton år senare. Här ryms systerns katastrofala handpåläggning, bön om regn och Fader vår som tidsmotor. Moderniteten skildrad genom synen på bön.

Se gärna filmen, men läs hellre böckerna. Klassisk brittisk litteratur!