Poesi

Betyg: 3 monument

Det vilar ett mäktigt berg över staden, vakande på något vis. Och det behövs. Någon måste vaka över Mija som håller på att tappa sitt språk. Någon måste vaka över flickan som blir våldtagen. Någon måste vaka över hennes mamma och hennes förtvivlan. Någon måste vaka över pojkarna som gjort det. Någon måset vaka över bron där vattnet virvlar långt nedanför...

Kanske lyckas inte berget vaka så bra, människorna lever sina liv där nedanför på sitt vanliga vis, köpslår om moral, utnyttjar de svaga, men läser också fantastisk poesi och får alzheimerdiagnoser.

Egentligen är det en mycket fin film om åldrande, moral och att ta ansvar för sitt liv. Men slutet förtar den känslan. Kvar blir bara frågan: Varför då?

Balladen om Marie Krøyer

Porträttet av Marie K är målat av P S Krøyer 1889

 

Betyg: 2 monument

Det är svårt att i efterhand veta hur mycket av historien om konstnärsparet Peter Severin och Marie Krøyer som är sann. Var han verkligen så otrevlig som han framställs i filmen? Något måste hon väl ha sett hos den store konstnären från början? I filmen får vi bara se honom som psykiskt sjuk och mänskligt labil och däremellan direkt otrevlig i sina recensioner av hustruns konst. Den svenska kompositören Hugo Alfvén är inte psykiskt sjuk men minst lika självupptagen. Genom denna "ballad" navigerar Marie K med sin, i Billie Augusts framställning, kvinnligt intuitiva kompass. Det hade kunnat vara en spännande film. Berättelsen om en stark kvinna som trots allt går sin egen väg. Men det blir en film om en kvinna i skuggan av de känslomässigt förkrympta männen. Jag tror det skulle finnas mer att berätta här. Och framförallt hade det kunnat berättats på ett annat sätt. De vackra scenbilderna är mer av stillbildskaraktär än film, och Billie August försöker hela tiden efterlikna den välkända skagenmålarens tavlor. Men varför? Den nyskrivna pianomusiken är kanske komponerad för att likna Hugo Alfvéns, men den är mest ointressant. Nej, det här är ingen film jag rekommenderar. Åk då hellre till Skagens museum och beskåda konsten.

Holy Motors

Betyg: 2 monument

Vad är illusion och vad är verklighet? Vad är en person och vad är en roll? Vilka är vi egentligen? Kanske handlar det om identitet och illusion, kanske är det bara filmreferenser som jag inte alls känner till uppradade efter varandra?

Monsieur Oscar tar sig långsamt runt i Paris i en stor vit limousin. Innanför de svarta rutorna lyser sminkbordets lampor, där han förvandlas till ett nytt "uppdrag" som kan vara; miljonär, tiggare, mördare - som mördar sig själv (!), eller en orolig tonårspappa. Varför detta sker och vem som är uppdragsgivare vet vi inget om. Det är märkligt, ganska otäckt och alldeles för mycket udda "gubbar"i hans uppdrag. Bakom alla maskerna tycks han sympatisk och alldels vanlig, kanske är han du och jag, oss alla?

Plötsligt kommer rubriken Mellanakt upp och så spelas det helt fantastiskt med dragspel, många dragspel. Det är underbart och klart det bästa i hela filmen!

Barton Fink

Betyg: 3 monument

Det är något med ljuset, eller med mönstret på tapeten i hotellkorridoren. Men det fullkomligt ropar 40-tal. Det är storhetstid för filmen och författare med ambitioner söker sig till Los Angeles, så gör också Barton Fink som vill befria teatern och skriva för den vanliga människan. Det går inte så bra. han skriver inte något mer än en inledande mening, sedan tar skrivkrampen vid.

Det handlar nog om kreativitet, vad som driver fram en berättelse och vem som äger kreativiteten - filmbolaget eller författaren. Det är en mycket märklig berättelse om gräsliga mördare, brinnande hotellkorridorer, självgoda filmmoguler och cyniska skribenter. Men hela tiden hägrar den öppna stranden som en tillflyktsort. Kanske ska vi förstå det så att kreativitet skapas i mellanrummet mellan helvetet med de sina mördare och brinnande korridorer och paradiset med sin öppna, soldränkta strand där någon som egentligen är ouppnåelig väntar...

Harry Potter och Den flammande bägaren

Betyg: 3 monument

Harry Potter; oförargliga barnfilmer, eller berättelser om vad det innebär att vara människa, en vuxen handlande människa? Ytterst handlar det nu om utvaldhet. Om att mot sin vilja bli utvald och om att till varje pris vilja bli det. Jag tänker att det är en del av mognaden som människa, att lära sig förhålla sig till utvaldheten. Att se varje människas uppdrag och utvaldhet. Martin Luther, som jag av andra skäl läser just nu, menar att varje människa har sin kallelse, om det så är att vara barnflicka eller ärkebiskop - var och en av oss är utvalda. Harry Potter dock något mer än vi andra, annars skulle det nog inte ha blivit någon film eller berättelse.

Spännande och välgjort, men inte så intressant då de mörkare stråken i berättelsen ännu inte tar så mycket plats som i de senare filmerna; Harry Potter och dödsrelikerna 1och 2.