Bright

Betyg: 3 monument

Om att höra hemma, om att bli accepterad både av de egna och av de andra. Inte så lätt när du är den förste orchiske polisen i Los Angeles. Eller en helt vanlig polisfilm där det bara råkar vara så att vissa är människor andra är alver och de som lever i slummen är orcher. Ibland dyker en kentaur upp som statist, men gör inget större väsen av sig. Det arbetas med mångfaldsfrågorna inom poliskåren, men det är inte särskilt populärt. Kanske kan vi känna igen oss i tiden?

Här förekommer också krockkuddar och stomipåsar - intressanta detaljer. Men egentligen är det en film om att bli en del av en profetia mot sin vilja, att dras in i skeenden du inte kan dra dig ur.

Bäst är den inledande graffitin - skriften på väggarna har i vis mån samma effekt som i Daniels bok 5:25-28 ("Mene tekel"). En profetia om kommande katastrofer.

Den franske löjtnantens kvinna

Betyg: 4 monument

Den börjar ikoniskt med den svartklädda kvinnan längst ute på piren i den kraftiga vinden. Vindhöljd, dunkel, lockande, svåråtkomlig... eller en kvinna som slåss för sin frihet i en tid då det knappast var möjligt. Vetenskap, konservativ tro, modernitet och naturromantik. Den nyfödda darwinismen möter den hycklande viktorianska moralen. God idéhistorisk bildning, fantastiska vyer från Englands sydkust, göken gal, hackspetten slår genom skogens kör av sångfåglar. Det är vackert och intelligent gjort med ett mycket bra manus i nobelprisklass (Harold Pinter).

Jag minns romanen, fascinerande och omvälvande. Jag minns också filmen när den kom, men ser annat idag. Mer identitetsproblematik, mindre romantik. Mer idéhistoria, och fågelsång, mindre känslomässigt engagemang. Kanske har den inte åldrats helt väl.

Alice i spegellandet

Betyg: 3 monument

Det har blivit något annat av Alice än den sjuåriga flickan som kryper genom spegeln. Men det gör ingenting, det är en ganska bra kringhistoria med skepp och handelsvägar till Kina - allt med en tydlig kvinnlig utgångspunkt. Männen är, om inte illvilliga, så åtminstone löjliga. Ibland både och. Alice återser några vänner från förra berättelsen "Alice i underlandet " och möter några nya. I grunden är det en berättelse om att bli trodd och tagen på allvar. Samtidigt som det är en fantastisk film där fantasin och äventyren flödar och tiden nästan stannar upp.

Något får mig att tänka på Lydia som hon skildras i Apostlagärningarna 16:13-40, en stark kvinna som leder sitt eget handelsbolag.

Star Wars - The Last Jedi

Betyg 3 monument

Om generationsväxlingar, om att utplåna historien och börja om på nytt, om solidaritet, vänskap och relation istället för makt. Lite segt stundtals, känslosamt i andra stunder, men känns lite för mycket som en upprepning av det vi sett förut. Några gamla bekanta dyker upp, andra försvinner. Så växlar generationerna, men det mesta förblir sig likt. Jag kan inte annat än hålla med Predikaren om att "det finns ingenting nytt under solen" (Pred 1:9, hela inledningen är egentligen relevant i relation till filmen).

Bäst är kanske skildringen av kvinnlig vänskap och en äreräddning av äldre kvinnor med lila hår...

I nattens hetta

Betyg: 5 monument

Sidney Poitier är magnifik. Jag vill bara säga det.

Ett mord, en svart polis som hamnar i utredningen av misstag, en svärm av rasistiska poliskollegor, konflikter, positionsförskjutningar och slutligen en sorts försoning på gränsen till vänskap. Det är fint spelat, spännande och oerhört snyggt filmat: Mrs Colberts händer, orkidéerna, Virgil Tilberts svala leende och vem det är som bär väskan när tåget slutligen faktiskt går - det är mästerligt skildrat.

Och musiken är i särklass - särskilt titelmelodin med Ray Charles!

Blade Runner 2049

Betyg: 4 monument

Det snöar istället för regn. Mycket grå betong, stundtals gulorange dimma - stilla, förvånansvärt långsamt och meditativt. Vackert filmat dessutom.

Själen, barnet, livet, miraklet står i centrum och finns där ett särskilt barn finns där en ond kung som vill förgöra det barnet: Herodes i Matteusevangeliet (Matt 2:16-18) och Wallace i filmen, bägge med samma besatthet : "Finn barnet!" Annars tydlig dopteologi, genom död till liv - genom vattnet till ett liv i frihet och relation. Våldsamt, men teologiskt vackert. Och, förstås, ett direktcitat från 1 Mos 30:22 "Men Gud glömde inte Rakel; han bönhörde henne och gjorde henne fruktsam".

Fint att se Harrison Ford åldras. En hel del kraft i den gamle mannen.

The Jack Bull

Betyg: 3 monument

Hästar, hämnd, rättfärdighet, våld och mer hästar. I grunden en berättelse om att ta lagen i egna händer och konsekvenserna av det. Den avslutande sången med Bob Dylan är kongenial med orden "breaking down the difference between right and wrong" (Ring them Bells). Denna moralhistoria berättas mot en bakgrund av turerna kring Wyomings inkorporering som delstat i Amerikas förenta stater. Det finns intressen för och intressen emot.

Jobs 38:e kapitel finns med på ett hörn, liksom en översättningsmiss där enbart och rättfärdig blandas samman.

Capote

Betyg: 5 monument

Det är högre klassens skådespeleri. Philip Seymour Hoffman spelar Truman Capote med en briljans som överträffar det mesta. Han är självupptagen, kokett, sentimental men fullkomligt övertygande. Jag skulle också ha hängt vid hans läppar, velat höra mer. 

I en liten håla i Kansas blir fyra människor skoningslöst mördade. Av denna tragedi gör Truman Capote stor litteratur. Han blir förtrogen med mördarna, han blir vän med den lokala polischefen, han blir en del av hela historien - allt som en del av förarbetet till romanen In Cold Blood. Det är oerhört väl skildrat, ingen egentlig handling, men mycket relation. Är han en cyniker som utnyttjar en bra story, eller är han genuint intresserad medmänniska?

Mest som en kommentar till det femte budet, 2 Mos 20:13 - eller snarare som ett försök att förstå varför någon får för sig att bryta mot detta Guds bud. Och så, förstås, ett fantastiskt femtiotalsvardagsrum med drinkbord, öppen spis och allt!

Approaching the Unknown

Betyg: 3 monument

Ett kammarspel med en skådespelare i ett mycket begränsat spelutrymme. Temat är existens och vetenskap, eller existens contra vetenskap, eller möjligtvis vetenskap contra gudstillit? I vilket fall en ensam rymdfarkost med en ensam astronaut på väg mot mars. Den första människan att leva på Mars, den första människan att dö på Mars. En del är vackert, annat ganska förutsägbart och därmed stundtals tråkigt. Det intressanta är att det som förutsätter och äventyrar hela resan är tekniken att skapa vatten, dvs att återskapa ursprunget, skapelseförutsättningen - att helt enkelt leka Gud. Det är en osäker lek.

Det är nog ofrånkomligt att tänka på Major Tom i David Bowies Space Oddity.

Djungelboken (2016)

Betyg: 2 monument

En bildningsberättelse, där poängen är att Mowgli som människa kan lära sig av sina misstag och utnyttja dem i slutstriden med Shere Khan. Något som de andra djuren inte förmår. Överhuvudtaget betonas människans överhöghet på ett ganska störande sätt - troligtvis med 1Mos 1:28 som ideologisk grund. Jag kan tänka att ursprungsberättelsen betonar samma sak men jag gissar att den är bättre berättad.

Förutom bristen på berättelse så känns alla de datoranimerade djuren felproportionerade - både sinsemellan och varje individ för sig. Tecknat är mycket bättre!