El Topo

 Betyg: 5 monument

Fullkomligt överrumplande! En western från 1970 som visar sig vara den mest teologiska film jag någonsin sett. En flöjtspelande revolverman rider genom öknen tillsammans med en naken pojke i 8-års åldern. Sedan blir det bara värre och märkligare. Blod, våld, död och sexualitet. I botten makt och människans utlämnande av sig själv - dvs människans utlämnande av människan. Det vi teologiskt kallar ondska. Obarmhärtigt, surrealistiskt, realistiskt och genuint värdigt gjort - trots allt.

Öken och djur: getter, hästar, kaniner, skalbaggar, lejon, grisar, hundar och bin är en sorts utgångspunkt. En annan är människans maktbegär och sexualitet. En tredje är humanismen och upprättelsen av de svaga. Här citeras 2 Mos 23-25, Ps 22, 25 och 42 och Kristus är ständigt närvarande.

Deer Hunter

Betyg: 4 monument

Som att läsa en stor roman. En roman om människorna i Vietnamkrigets skugga, om de som kom hem och de som gick förlorade - och hur de hemkomna är lika förlorade. Tydligast är hur uppsluppenheten, skämten, tempot i samtalen förändras, hur de efterhand skruvas ner till slutscenens nästan plågsamma tystnad i den bar där de supit, skrävlat och levt ut så mycket tidigare. Allt är förändrat, endast Gud och fosterlandet återstår. Sången runt bordet; trevande sedan tydligare ”God Bless America” känns både skorrande falsk och fullkomligt nödvändig. Men det är nog mer fosterlandet än Gud som åkallas.

Om arbetarklass, vänskap och utanförskap. Om krigets fruktansvärda vansinne och vad det gör med människorna. Om kärlekens svåra konst och om bergens tystnad, hjortarnas språng och den så olyckliga kommentaren att det ska räcka med ett skott, bara ett skott! Det enda skottet ekar sedan genom hela filmen.

Sheriffen

Betyg: 4 monument 

Himlen är stor och hög, mäniskorna är små. Små och ängsliga. Sällan har småborgerlighetens rädsla skildrats så elegant när den forna gangstern Frank Miller väntas med tåget och ingen, jag säger ingen, mer än den avgående sheriffen (Gary Cooper) vågar möta honom. Tiden går, klockorna tickar fram mot slutuppgörelsen, alla har goda ord till sitt försvar att utebli så sheriffen blir lämnad ensam. 

Det är snyggt, ytterst välspelat och en bra historia om kristen pacifism, mod, vänskap och en sorts kärlek (eller är det hederlighet) som trotsar både tro och övertygelse. En mycket elegant skildring av Jesu ord i Lukas 11:5-7, med den skillnaden att här stiger ingen upp! Och Mika 4:1 läses från predikstolen, men ingen gör något. Sällan har fegheten fått så många ansikten!

Snyggast är flugan Marshal Kane bär, smal, knappt synlig, men så läcker!

The Holy Mountain

Betyg: 4 monument

En kristusgestalt vaknar upp i en grym värld av våld, förnedring, cynism och penninghunger. I skrikiga tablåer skildras ett korrupt samhälle på gränsen till sammanbrott. Allt andas tidigt sjuttiotal (filmen är gjord 1973) där politik, ockultism, religion, surrealism, burleskeri och kvasifilosofi blandas i en enda röra tillsammans med udda djur som ständigt dyker upp; flodhästar, pelikaner, chimpanser, elefanter, nedgrävda hästar, myror, ormar, spindlar, svarta svanar, paddor, oxar, gamar och kolibrir ... Udda djur och udda sätt att äta mat och ha sex på. Allt är kryddat, eller snarare späckat, med religiösa referenser och symboler. Ganska fånigt emellanåt - som en blandning av Monthy Python och Peter Greenaway, men mindre välgjort. Det är fullkomligt omoraliskt och väldigt moraliskt på samma gång! Ändå ryms här en sorts rättmätig förtvivlan över människans brott mot människan, över makt och rikedom och den avslutande scenens uppmaning om att vända åter till verkligheten kan inte uppfattas på annat sätt än politiskt.

Filmen kan knappast ha med texten "Inga djur kom till skada under inspelningen". Den är gjord långt före tiden med sådana hänsyn. Här sprängs paddor, flås hundar och halshuggs får. Allt till musik av Don Cherry, bara det!

Ubåten

Betyg: 5 monument

Upprört hav, tysta röster. Krigskritik och motspänstiga hjältar. Inne i ubåten är det en egen värld där "verkligheten regerar", brödet möglar, fienden attackerar med sjunkbomber och ljudradar. Tystnaden är tryckande när ljudvågorna långsamt rör sig kring båten, paniken total när de blir träffade. Sedan, en lyckad manöver och de är fria - men bara för en stund. 

Det är trångt, skitigt och klaustrofobiskt - men här finns också utrymme för allsång, öldrickande och bananer. En sorts realistiskt drama om människans desperation, olycka och förmåga att överleva. Men också bön om att dieselmotorerna ska fungera och citat från Psaltaren 102:3 om att Gud inte ska överge de bedjande.

Bäst är ljudet eller ljuden: knakandet, ljudradarn, stormvågorna, tystnaden, nitarna som brister, pistongerna som arbetar, och den knastriga sången från stenkakorna.

Small Axe

Betyg: 4 monument

Mycket är skrivet om Small Axe, om den tunga musiken, om de snygga kläderna, om maten (getcurry!), om den vassa politiken. Det är dags att skriva något litet om teologin, om tron och gudsrelationen. 

Det är tydligt att kristen tro, i åtminstone fyra av de fem filmerna, är en grundläggande del av vardagen för många västindier i London. Den slitna famlijebibeln med fotografiet på föräldrarna som bokmärke, på baksidan av fotografiet står endast "Lita på Gud", bordsbönerna som blir markeringar för vad som är det viktiga i stunden, liksom de enskilda aftonbönerna. I den fjärde filmen är det istället en rasta-man i fängelset som står för de andliga värdena. I alla fall utom i "Lovers Rock", där tron endast är förtryckande, blir tron ett sammanhållande kitt vid sidan av maten, musiken och de eleganta kläderna. En tro som också får konsekvenser i vardagen och blir politisk.

The Dam Busters

Betyg: 4 monument

En specialdvision inom RAF får ett specialuppdrag: att slå ut den tyska elförsörjningen genom att med lågflygning och specialbomber spränga tyska kraftverksdammar.

Många krigsfilmer bygger på action och långa, smärtsamma stidsscener. Men här handlar det mest om förberedelser, om vetenskap och forskning, om experiment som går snett, om krigsbyråkrati och plötslig vändning. Sedan om träning och träning och åter träning utan att veta varför. Så de sista förberedelserna före take-off; rakning, läsa tidningen, skriva brev, vrida upp klockan ... det vardagsnära. Och efteråt tröttheten och breven som måste skrivas om de som inte kom hem. Själva krigsaktionen upptar bara en bråkdel av filmen.

Det är bra och vardagligt gjort, här ryms bondbönor, gravitation och matematiska uträkningar, liksom vänskap, ovisshet och otålighet. Bön och oro, sorg och omsorg.