Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet

Betyg: 4 monument

En riktig äventyrsfilm. Jag vet att det slutar lyckligt, men det är ändå rejält spännande. Egentligen tycker jag inte om formen med de"halvmänskliga" animerade figurerna, men det är så bra gjort både i detaljerna och i själva regin att jag slutar strax att bry mig om överdrivna näsor och märkliga rörelsemönster.

Mycket följer seriealbumet men en del saker är tillagda, tex slagsmålet mellan de två lyftkranarna, i sig en intressant våldsgenre. Jag minns inte heller att misslyckandets svåra konst var så framträdande, men Kapten Haddock representerar det på ett fint sätt. Intressant är ju också att utan evangelisten Johannes skulle Enhörningens hemlighet aldrig ha lösts. Se där, nödvändigheten av god bibelkunskap!

Maktens män

Betyg: 4 monument

Temat är lojalitet. Vad innebär det att vara lojal?

Det är presidentvalskampanj i Ohio och staben kring den möjliga presidenten arbetar febrilt i kampanjens slutskede. Det innebär att på olika sätt "köpa" röster, att hitta ofördelaktigheter - må vara sanna eller osanna - om de andra kandidaterna, men framförallt en blind lojalitet med den egna kampanjen. Stephen är framåt, begåvad, ambitiös och intelligent - en framtidsman i den nya presidentens stab, om det inte vore för lojaliteten. Den snärjer honom mycket mer än man kan tro inledningsvis. Snärjer och förvandlar honom. Ganska otäckt, men spännande och intressant som en studie av hur ett ganska otidsenligt fenomen som lojalitet kan få en sådan tyngd.

The Green Hornet

Betyg: 1 monument

Vad är det egentligen som gör en superhjälte till just superhjälte? Hög moral, superkrafter, godhet (i viss mån), ett ärende, en kamp för någon annan, ett försvar av de svaga. Det finns ett visst mått av solidaritet och en förmåga att se bortom det egna som utgör kärnan i en superjältes handlande. Så är det inte med The Green Hornet, han har inte es några superkrafter - det är hans chaufför som har det - han är självgod och ganska inskränkt. Helt enkelt en trist typ. Det blir ingen bra film av det. Inte ens när det handlar om korruption i tidningsvärlden, inte ens det känns engagerande.

Gör något annat, se en bättre film!

Quadrophenia

Betyg: 3 monument

Det handlar om identitet. Att vara någon i gruppen, att få sin identitet genom grupptillhörigheten. Utan den är livet bara ett trist, dåligt betalt jobb och ett ännu tristare familjeliv. Jimmy lever ut när han klär upp sig i sina skärddarsydda kostymer, och kör scootern tillsammans med de andra modsen i sextiotalets Londonnätter. Men det räcker inte. Först när våldet också blir en del av identiteten kan han leva ut och då blir han rädd för vad han blivit. Gruppen kunde inte bära honom, idolen visade sig vara lika hunsad som han och när scootern långsamt faller över klipporna utanför Brighton är det också Jimmy som faller. Frågan är var han hamnar... men han har definitivt lämnat gänget.

Vackrast är havet om morgonen före kravallerna i Brighton, långsamt rullar vågorna in, tunga som smält silver - OCH Jimmys kostymer!

Upside Down: The Creation Records Story

Betyg: 4 monument

Ofta handlar musikdokumentärer om skäggiga äldre män som blir nostalgiska inför unga musikjournalister. Det blir sentimentala minnen och ganska ointressant. Filmen om Creation Records - det sena åttiotalets mest framgångsrika independent skivbolag - är helt befriad från nostalgi. Istället handlar det till stor del om misstag och kreativitet, om drogmissbruk och fantastisk framgång, om psykoser och katastrofer. Hela tiden följt av fantastisk popmusik: TV Personalities, Oasis, Primal Scream, Jesus and Mary Chain... all den musik som kom under sent åttotal och tidigt nittiotal som jag missade. Det är både spännande och tragiskt hur drömmar kan bli verklighet och verkligheten så småningom katastrofal.

Det vackraste är dialekterna, framförallt skotskan, där det berättas att amerikanerna knappt förstod mer än en tredjedel av vad Allan MacGee sa när han var där och förhandlade om miljonkontrakt - jag förstår dem!

Captain America - The First Avenger

Betyg: 3 monument

Det är något speciellt med amerikansk films ständiga återkomst till den lilla människans kamp för upprättelse. Kanske är det en del av "nationalkaraktären", eller åtminstone en del av självuppfattningen. Captain Americas existensberättigande är en del av det. Bara namnet gör ju honom till en nationalkaraktär. Om han inte vore den spinkiga, alltför korta grabben som alltid får stryk - så skulle han inte ha varit intressant för experimentet. Experimentet som gör honom till en superhjälte. Hans erfarenhet av svaghet gör honom stark till slut. Det är mycket paulinskt: "i svagheten blir kraften störst" (2 Kor 12:9). Samtidigt är han inte bara en vanlig hämnare, han är också utvald för att han följer den kodex som både Bamse och Pippi Långstrump följer: Den som är mycket stark måste också vara mycket snäll!

I övrigt är det en ganska spännande film som utspelar sig i utkanten av andra världskriget, där asagudarnas magi får oanade konsekvenser. Tristast är färgsättning. Jag är tveksam till att 40-talet var så där gråbrunt i färgskalan...

Trollkarlen från övärlden

Betyg: 3 monument

Ungefär som att se en Harry Potterfilm, version 1.0. gjord för TV. Långsam, halvspännande, vackra landskap, mer prat än action och få effekter. Nu är böckerna av Ursula K LeGuin i sig bättre än Harry Potterböckerna, men filmen sämre.

Grunden är vad ödet gör med oss människor, hur det formar oss och hur vi faktiskt kan forma vårt eget öde. Vackert om vuxenblivande, mognad, ödmjukhet och den uppgift vi alla någonstans har i våra liv. Jungianskt har jag förstått med många laddade symboler. Men om du inte särskilt gillar skäggiga unga män i liten båt på öppet hav, så ska du nog hellre läsa böckerna. Det blir lite för mycket av den varan...