Vad skriver man om en Hitchcock-film som inte redan skrivits? Kanske att den kändes oerhört aktuell och som en tydlig partsinlaga i den så infekterade debatten om Kbt-terapin inom psykologin. Allt ska vara Kbt nuförtiden. I filmen prövar Scottie den metoden tre gånger, alla tre gångerna med ödesdigert resultat.
Så alla som är lite trötta och tveksamma till "Kbt-hypen", kan se fram emot en bekräftande filmstund och alla andra kan åtminstone glädjas åt förtexternas suggestiva bildspel och en av filmhistoriens kanske bästa öppningsscener.
En mycket bra film
SvaraRadera