Betyg: 2 Monument
I en grön bil färdas Bree och hennes 17-årige son tvärs genom Amerika. Problemet är att Bree egentligen heter Stan och ska om ett par dagar genomgå ett könsbyte, och den unge mannen vet inte att den något högdragna damen vid ratten är hans pappa. Innan resan tog sin början visste inte heller Bree att sonen fanns. Upplagt för ett starkt relationsdrama med en del möjligt komiska eller om man vill tragiska förvecklingar om kön och könstillhörighet. Och i viss mån blir det så, men utan egentlig dramtiska nerv, för många snygga soluppgångar, för mycket av komplicerade kisstunder, för mycket dramaqueen-uppträdande från Brees sida.
En intressant teologisk idé är när Bree jämför sig med Kristus och förklarar sitt könsbyte med att han dör som Stan och uppstår som Bree. Könsbytet blir en del i den kristna tanken: genom död till liv. Påskens berättelse i en människa liv. Spännande tanke!
Det är egentligen konstigt att filmen inte är bättre när själva storyn är så bra. Men det visar väl bara att det inte räcker med en bra story för att göra en bra film.
SvaraRadera