Att filmen Caramel "för tanken till Almodovar" som det står på dvd-omslaget, är kanske något överdrivet. Men det är i alla fall en fin liten film där temat faktiskt är kvinnlig vänskap, något som inte alls är lika vanligt som filmskildringarna av manlig vänskap. En skönhetssalong (!) i krigets Beirut är tillflyktsort för de fyra kvinnorna som filmen handlar om. En har en gift älskare. En är på väg att gifta sig men men inte med den första mannen i hennes liv. En älskar kvinnor. En försöker med alla medel göra sig yngre än vad hon är. Ingen av dem passar liksom in i den roll som förväntas av dem. Tydligast och otäckast blir det när den blivande bruden rullas in på operationssalen för ett gynekologiskt ingrepp som ska göra henne till oskuld igen. Hennes mobiltelefon ringer och iklädd sterila kläder på operationsbåren säger hon till sin väninna: "hälsa honom att jag är hos skräddaren". Det gör ont. Precis som den alldeles speciella kur för hårborttagning som kvinnorna på skönhetssalongen använder sig av.
För mig var behållningen med filmen att jag fick en inblick i alldeles vanliga människors liv i en stad som jag inte vet något alls om. Jag kommer troligen aldrig komma till Beirut, men efter att ha sett filmen Caramel känns det som jag har varit där. Åtminstone på ett kort besök.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar