Det är 40-tal i Kina, men inga referenser till revolutionen eller Mao. Dock spelar terrakotta-armén en central roll. Denna armé är egentligen förtrollad och den som med hjälp av Ungdomens källa, som naturligtvis rinner upp i Shangri-la, kan väcka kejsaren och hans arme till iv igen kan få herraväldet över hela Kina (om det nu inkluderar Mao och Röda armén vet vi inte). En brittisk mumiebekämpare med fru och son är filmens hjältar. Inte så värst spännande, men mycket välgjorda effekter. Särskilt tyckte jag om Snömännen, Yetis, som dyker upp och räddar våra hjältar. Slutstriden med lersoldaterna är också bra gjord. Detta ger filmen bättre betyg än vad den egentligen är värd.
Man kan fundera över varför man i alla filmer måste ha en "sidekick", en tramsig figur som ställer till det och är allmänt korkad, men som ändå klarar sig helskinnad igenom alla äventyr. I det här fallet en svåger till mumiejägaren tillika nattklubbsägare i Shanghai. Kanske är det en del av den eviga dramaturgin med narren/sanningssägaren som kommenterar hjältarnas uppgång och fall. I den här filmen ser vi i så fall blott en ynka spillra av ett så grandiost upplägg.
Låter inte som någon Shakespeare, precis. När det gäller sidekick/narr/sanningssägare, alltså.
SvaraRaderaJag undrar också om det är terracotta-armén som är med i slutstriden?
Jo, terracotta-armén är med i slutstriden och slåss mot alla döda som begravts under kinesiska muren. Ganska fånigt, men välgjort.
SvaraRaderaProblemet är att alltför många filmer plockar upp den där shakespearefiguren utan tillstymmelse till Shaespeares elegans. Till och med i Star Trek filmen finns en sådan figur med. Bisarrt!