Margot at the Wedding

Betyg: ? monument

För några år sedan såg jag filmen The Squid and the Whale av Noah Baumbauch och när Margot at the Wedding gick upp på biograferna ville jag väldigt gärna se den också. Så blev det inte. Men häromdagen kom den i brevlådan via den dvd-klubb som maken och jag är med i. Kanske är det så med filmer som man gärna vill se när de var nya, att de inte riktigt står sig efter något år. Kanske är det helt enkelt så att film är bäst på bio.

Men för mig var den här filmen en besvikelse när jag såg den, trots att Nicole Kidman och Zane Pais är otroligt bra i sina roller som Margot "the mother" och Claude "the son". Sedan dess har det som gått några dagar och det märkliga är att filmen trots min besvikelse inte lämnat mig. Något obehagligt dröjer sig kvar. Margot manipulerar inte bara sin son utan hela sin omgivning. När hon åker på sin systers bröllop tror vi först att det är för systerns skull, men i Margots liv är ingen annan människa än hon själv viktig. Långsamt och med obehaget sugande i magen går det upp för oss som ser filmen att Margot inte är den kompetenta och kapabla person hon ger sig ut för att vara. Men egentligen vet vi det redan, för i filmens allra första scen, med Claude och Margot på tåget på väg till bröllopet, får vi se all den frustration Claude bär på.

Så någonstans på vägen mellan själva tittandet och de tankar som kommer efteråt, har jag omvärderat filmen. Det är därför jag inte vet riktigt vilket betyg jag ska ge den. Den osäkerhet som alla som umgås med Margot hamnar i har blivit min.