Julie & Julia

Betyg 4 monument

Sedan 25 år tillbaka finns boken Det goda franska köket bland makens och mina kokböcker. Den är inte särdeles flitigt använd, med undantag av receptet på Boeuf Bourguignon, som vi faktiskt lagade ett par gånger innan vi upptäckte att det fanns ett snarlikt och mycket enklare recept i Vår kokbok. Men från och med ikväll kommer den sjuhundra sidor tjocka kokboken med franska recept samlade och nedtecknade av amerikanskan Julia Child att få en mer framträdande position i vårt kök. Tror jag.

Efter att ha sett filmen Julie & Julia inser jag i alla fall att SMÖR är något alldeles oumbärligt om man vill laga god fransk mat i Julia Childs anda. Men filmen är mer än en film om mat. Den beskriver hur två kvinnors liv kan mötas över decennierna. Julia som lär sig allt om den franska kokkonsten i Paris under efterkrigstiden, och Julie som bestämmer sig för att under ett år laga alla 536 recept i Det goda franska köket och börjar blogga om sina erfarenheter.

Filmens två verkliga historier vävs in i varandra. Men det är inte bara maten som har en viktig roll i dessa båda kvinnors liv utan även deras respektive män. De båda parens relationer skildras på ett ömsint och vardagligt sätt, som gör mig glad. Lika glad blir jag av att se filmens kvinnor laga mat för att de tycker så vansinnigt mycket om mat. Både Julia Child och Julie Powell genomför sina matprojekt för sin egen glädjes skull. De gör matlagningen till sina personliga projekt. Precis som många av de senaste årens manliga stjärnkockar gör. Så lite feminism finns det kanske också i den här filmen, även om det inte är det första men tänker på.