Betyg: 4 monument
Kanske är det manligheten som bröderna Cohen försöker ringa in, från CIA-agenter i snygga kostymer som inte begriper någonting, till Brad Pitt som helt utflippad gyminstruktör med George Clooney som ömklig, hypokondrisk otrogen äkta man och John Malkovichs koleriske exagent. Alla är de män som försöker bevisa något, men det går illa. Värst går det för den man som nog är mest eftertänksam och försiktig - när han av kärlek tvingar sig till att bli handlingskraftig går det överstyr. På något sätt är det som om kvinnorna är de som går helskinnade ur denna skruvade "låtsas" agentthriller, även om de är beräknande, kyliga eller enbart besatta av sig själva så når de mer eller mindre sina mål, medan männen knappast ens överlever.
Hur ska man förstå det? En lek med hollywoods könsschabloner? En kritik av den traditionella manligheten? Ett porträtt av en mansroll i upplösning? Jag vet inte, men det är mycket underhållande.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag tyckte ocksa att det var en mycket underhallande film, fast jag inte trodde det. Skruvade agenthistorier ar liksom inte min grej. Men fragan ar om det finna nagot i den har filmen som stannar kvar efterat??
SvaraRaderaSvar nej. Av Jonas ledtrådar får jag inte fram någon story ur minnet, bara en skiva med nummer, plus Brad Pitts hårt mejslade porträtt och även Frances McDormand. Men att George Clooney och John Malkovich var med minns jag inte ens. Kanske Brad Pitts fel. Men roligt var det. Kanske Brad Pitts förtjänst. När såg jag den? Kan inte har varit så länge sen den gick på bio. Jag tror att det var ett skämtsamt inlägg i post 9/11 paranojan. Ibland är en cigarr bara en cigarr och om den inte är det så behöver den i varje fall inte vara en bomb.
SvaraRaderaJag skulle precis skriva ett inlägg om den här filmen, men fick för mig att någon annan gjort det. Och det stämde ju.
SvaraRaderaJag tycker den var ganska dålig, men det var väldigt roligt när CIA-agenten försöker förklara för sin chef vad som händer. Allt han säger, och nästan skäms för, säger chefen bara; jaha, men det är väl inte så farlgit. Rapprotera tillbaka till mig "when it starts to make sense".
Definitivt ingen fyra så här i efterhand. Jag har inget bestående intryck.
SvaraRadera