Aida - Liveopera från the Met

Betyg: 3 monument

Att se på opera på bio låter inte så kul, men att gå på The Met, fast på kvartersbion, är faktiskt en fantastisk upplevelse. Väldigt bra ljud och bild, och så kommer man mycket närmare sångarna än vad som är möjligt på en föreställning "in real life".

Aida är en mycket tragisk historia om kärleken till en annan människa och kärleken till sitt eget land. I centrum står Aida, en etiopisk prinsessa som lever som slavinna hos faraos dotter i Egypten. Hon blir en bricka i ett spel i kriget mellan Etiopien och Egypten, och går under sviken av dem som säger sig älska henne - men utan att hon ser det. Hon behåller en sorts naiv tilltro till de män som utnyttjar hennes kärlek; Radames, den egyptiska härföraren och hennes pappa, Kungen av Etiopien. Det är den stora tragiken, att sedan i princip alla dör gör inte saken bättre. Berättelsen fastnar dock i minnet som en sorts evig historia om kärlek, krig, nationalism, könsroller, avundsjuka, maktbegär...

Det operaaktiga kan jag inte riktigt bedöma. Lite tråkigt ibland med för långa arior, men det är ändå ett uttrycksfullt sätt att berätta en historia - känslorna blir tydliga och stundtals är det vackert och märkligt. Och så kan man fläska på med fantastiska masscener, som vid den välkända triumfmarschen, då soldaterna kommer tillbaka från det etiopiska fälttåget med krigsbyte, fångar och spjut som glänser i strålkastarljuset!

Det är värt en eftermiddag (fyra timmar med pauser), man går därifrån lite mer insatt i det som är vårt kulturarv. Känns bra.