Betyg 4 monument
Detta är filmen om Patti Smith, filmaren Steven Sebring har följt henne med sin kamera i elva år. Lågmält, stilla har han filmat henne, hon som räknas till de mer radikala, revolutionära och avantgardistiska rockmusikerna - inte lågmäld, inte stilla. Men det har blivit en mycket fin film om ett liv, om konsten, om sorg och saknad "det var på den tiden då alla våra vänner levde" säger hon om det sena sextiotalet; en film om att vara människa. Det är mycket amerikanskt och då i den amerikanska litterära traditionen av upproriska och frihetliga poeter. Mycket poesi, Allen Ginsberg återkommer, hon läser hans "Helig, helig, helig" i Jerusalem, den heliga staden. Blakes och Rimbauds gravar besöks. Hennes egen poesi kommenterar tidens händelser. Det blir vardagligt och eftertänksamt. Finaste scenerna är hemma hos hennes föräldrar, inget märkvärdigt, alldagligt och mycket närvarande. Det är mycket lite av musikfilm, mycket av poesi, melankoli och politik. Vackert och hoppingivande på något sätt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar