I Todd Haynes "Far from Heaven" (2002) får vi dyka in bakom gardinerna hos familjen Whitaker; Frank som är toppsäljare på framtidsföretaget Megatech och Cathy som är den perfekta hemmafrun och den perfekta värdinnan på sociala tillställningar samt deras två barn. På ytan är familjen Whitaker, både bildligt och bokstavligt, den ultimata affischbilden för den övre medelklassens helylleamerika. (citat från russin.nu)
Men det är bara på ytan. Under ytan finns något helt annat. Förutom att vara en film om yta och dolda djup är "Far from heaven" också en orgie i 50-talsestetik. Inredning, möbler, färger, bilar, klänningar... allt matchar på något sätt och ibland kan det vara svårt att följa med i själva handlingen för kontorsinredning och vardagsrum är så perfekt designat. Det är lite synd, för under ytan finns ett djupt allvar och en sorglig historia där människor inte får möta varandra som människor. Jag såg filmen från vardagsrumssoffan för flera månader sedan, men jag hade hellre sett den på bio.
Det finns en otroligt elegant scen som utspelar sig i vardagsrummet på natten, då bara någon enstaka lampa är tänd och Frank sittar stupfull i soffan. Jag minns inte exakt hur det var, men ljussättningen var nog det bästa jag någonsin sett på bio!
SvaraRadera