20 december 2009

Watchmen


Betyg: 4 monument

Det är mitten av 1980-talet och ändå inte. USA segrade i Vietnam och Richard Nixon blev omvald för en tredje presidentperiod. Det ger en sorts skum framtidskänsla, fast allt är 80-tal. Ett gäng äldre, ganska trötta och överspelade superhjältar tvingas tillbaka in på scenen av en serie mord - som riktar sig mot dem själva. De måste antingen slå sig ihop igen och damma av sina gamla kostymer, eller passivt låta sig mördas. Motvilligt försöker de slå tillbaka, det går inte så bra. Slutligen står de ansikte mot ansikte med mördaren - och det visar sig handla om det klassiska moraliska dilemmat om ändamålet får helga medlen eller inte, med hela vårt jordklots överlevnad i stöpsleven.

Det är snyggt, oerhört snyggt, ofta nästan grafiskt filmat - så är också manuset en serieroman. Det moraliska dilemmat är intressant och på väg dit så avhandlas en del tankar av teologiskt värde, kan kärleken övervinna vår existentiella ensamhet, kan en människa ha gudomlig makt och om det är så vilket ansvar har man för andra...

Bäst är karaktären Rorschach med ett ansikte där bläckfläckarna ständigt skiftar. Sämst är kärlekshistorien som kräver superhjältedräkter för att det ska bli något.

1 kommentar:

  1. P.S
    Soundtracket är mycket bra. En snygg sammanfattning av, främst, amerikansk pophistoria.

    SvaraRadera