09 december 2009

Don't Come knocking


Betyg: 4 monument

En man rider ensam bort, förbi märkliga klippformationer i ett annars öde westernlandskap. Senare byter han bort hästen mot en hyrbil och reser hem till sin mamma som han inte sett på 30 år. Färden fortsätter till den familj han förnekat att han haft och de nu vuxna barn han aldrig sett. I hans spår följer en märklig försäkringsagent med en mycket pessimistisk världsbild.

En film där mammor är centrala och så småningom även pappor. Småstäder är viktiga och förmågan att vänta. Mycket vackert filmat med öde landskap, tomma himlar, och övergivna småstadsgator i gryningsljus - till detta stilla musik som långsamt blir en del av bilden (det är ju Wim Wenders som regisserat, så annat är väl inte att vänta!). Vackraste scenen är när Howard väntar i nästan ett helt dygn i en trasig, utslängd soffa mitt på gatan i Butte, Montana medan kameran mycket långsamt cirklar runt honom och ljuset skiftar med solens ned och uppgång. Storartad filmkonst!

1 kommentar:

  1. En road-movie i äkta Wenders-stil, låter det som. Härligt. Tänk att SvT visar sådant, eller var det TV4?

    /marie

    SvaraRadera