Betyg: 4 monument
Det handlar om att helga världen, att visa att det finns en änglalik dimension även för den som sitter och väntar på att tvättomaten ska bli klar, för den som just ska hoppa från hustaket, för den som är på väg att ge upp sin relation, för den orolige, för den som ska dö och oroar sig för vad som då händer med världen, för det ensamma barnet... Änglarna finns där överallt, med en hand på axeln, stilla omärkligt kan de förändra stunden, kanske mer. Men för änglarna själva är det livlöst, ingen smak, ingen känsel, ingen längtan, ingen smärta. För några av dem blir drömmen om verkligt liv så stark att de ger upp det änglalika och blir människor som vi. Det svartvita försvinner, färgerna blir till, smaken.. och filmen tappar sin charm och blir plötsligt tidsbunden. Så åttiotal, poesin försvinner. Det blir bara prat.
Men innan dess en fantastisk film, poetisk, underfundig, vackert filmad, stilla, meditativ, mycket biblisk - särskilt med betoning på skapelsen. Sakral, utan att det över huvudtaget finns med någon kyrka.
Bästa repliken: När den forne ängeln (Bruno Gantz) böjer sig ner och knyter en pojkes skosnören: "Dubbelknut är det enda som hjälper" i över 20 år har jag gått och burit den repliken i bakhuvudet. Det måste vara en av världens bästa filmrepliker, den är så sann!!
Ja, vad ska man säga. Fin recension. Fin film. Men den håller inte hela vägen från 1987 till idag. Peter Falk (Columbo) gör en insats. Bruno Gantz och Otto Sander är fina änglar. Staden Berlin och dess historia fint skildrad. Men det är något med axelvaddar och pudelfrisyrer som är svårt att ta på allvar. Ibland är Win Wenders och Peter Handkes poesi storslagen, fantastisk, och ibland är den bara... konstig.
SvaraRadera"Dubbelknut är det enda som hjälper"! Har alltid undrat varifrån det kom...
SvaraRaderaNu vet jag. Tack.
Bloggandet kan vara ett bra sätt att få reda på saker från sin familjehistoria...
SvaraRadera