Betyg: 4 monument
Flickan är drömsk och poetisk film som samtidigt visar barns utsatthet på ett tydligt sätt. Bara det skulle kunna vara tillräckligt för att ge filmen en femma i betyg. Men det är något i det drömska och poetiska som gör filmen svår och lite obegriplig. Flickan, som aldrig får något namn, blir bara Flickan och inte en person. Ingen riktig flicka, även om hennes upplevelser känns in på bara skinnet. Jag levde med i filmen när jag såg den, och jag tycker verkligen att den är en fin och bra skildring av barns utsatthet, men den lämnar inga spår. En film som inte lämnar några spår kan inte få högsta betyg. Flickan är estetisk och sommaren 1981 perfekt gestaltad in i minsta soptunna. Det imponerar, men räcker ändå inte.
Jag gillar detta att hon inte har något namn. Det är så konsekvent genomfört. Jag tänker på en annan flicka i samma ålder, Jairos dotter som det berättas om i evangelierna i Bibeln. Även hon en betydelsefull person, men utan namn. Jag tycker att flickan är betydelsefull på något sätt - kanske i sin självständighet.
SvaraRaderaMen jag störs av att hon inte har något namn. Jairos dotter är ändå Jairos dotter. Det är hennes identitet. Flickan är inte sin mammas och pappas dotter, eller sin brors syster eller fasterns (som det står i alla recensioner, men det ska vara mosterns) systerdotter. Eller Olas kompis (varför har Ola ett namn men inte Flickan?) Hon är bara Flickan. Jag tror att hennes namnlöshet mer berättar om hennes utsatthet än om hennes självständighet. För mig är självständighet något som är i relation till andra människor och inte i ensamhet.
SvaraRaderaSjälvständigheten har inte med namnlösheten att göra, det har med hennes betydelsefullhet att göra. Kanske är det så att utsattheten har de två flickorna gemensamt. Därför namnlösheten, en sorts allmängiltighet, barn är utsatta.
SvaraRadera