Betyg: 3 monument
Det är mycket vackert inedningsvis, en fiskebåt - delvis skymd av ett räcke - passerar långsamt medan kameran följer. Inget sägs, inget annat händer. Och kanske ska hela filmen förstås utifrån denna inledande bild. Det som sker sker stillsamt och delvis skymt av den historia de bägge älskande bär med sig. En man och en kvinna, bägge i sorg efter en död partner, bägge med barn på samma internatskola. Under långa bilresor kommer de närmare varandra, men den kärlek de en gång känt står i vägen för dem nu. Som att orden i Höga Visan blir en förbannelse: "Stark som döden är kärleken /.../ mäktiga vatten kan inte släckan kärleken, floder kan inte svepa bort den."
Det bästa är att vi under stora delar av filmen inte hör vad de säger utan bara får se deras gester och minspel, samtidigt som någon schlagersång spelas. Men, det blir på tok för mycket bilkörning. Mannen är nämligen racerförare och kör först Monte-Carlo rallyt och sedan hem till Paris direkt efter tävlingens slut. Ganska trist. Roligast är Leninreferensen och att det finns en tekniker med toppluva på racerbanan, det finns det alltid i alla racerfilmer. Bäst är barnen och det klassiska ledmotivet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar