Betyg: 3 monument
Det börjar i religionen och tron på asagudarna och på Hel - den plats där de döda som inte kommer till Valhall (krigarnas dödsrike) samlas. Detta blir redan här problematiskt, då det handlar om krigare som dör i strid och då bör de inte ha med Hel att göra och dessutom skildras de asatroendes Hel i slutscenerna som ett allmänkristet helvete, med inslag av skärseld - dvs som ett brinnande inferno. Men
Hel i norrön tradition var trist, grått och regnigt snarare än fyllt av flammande lågor. Men vikingar är de och slåss gör de och ödet tror de på och långhåriga är de, förutom trälarna - som därför ser mer civiliserade ut (och kanske var det också).
Historien är en sorts ytterst förenklad Hamlet-historia; huvudpersonen, vars far dödas och vars farbror tar över både makten och drottningen, heter Amlet för att vi inte ska missa kopplingen. Men mer koppling än så är det inte. Vi får se många vackra isländska landskap, höra ukrainska och något som ska vara gammal norska och det är både spännande och snyggt gjort. Men lite för symboltyngt emellanåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar