Beyg: 2 monument
Det är mycket Chaplin, inte bara i Nils Poppes rörelsemönster, utan även i solidariteten med de utanförstående och kritiken mot en bigott medelklass. Här är utgångspunkten oäkta barn och den inbitne ungkarlen Fabian Bom får av en tillfällighet hand om en två-årig pojke. Han lämnar pojken till barnhemmet, men Fabian ångrar sig och går en husmorskurs för att få lov att adoptera. Det är en fin skildring av en queer identitet, han är lika mycket far som mor - kanske mest mor faktiskt.
En äreräddning av de snälla, vänliga, kvinnliga männen och en känga åt de vältränade och överlägsna. Det är vänligt och fint på alla vis, med omsorgen om barnet i centrum, men inte särskilt bra som film. Delar av intrigen är hämtad från 2 Mos 2:7 (hur Moses mor blir hans amma). Roligast är när Fabian Bom mimar på polska och förstås Julia Ceasar som säger: "Världen går åt helvete!" - med eftertryck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar