Jules och Jim är bästa vänner, de boxas, går på konstutställningar, ser Shakespeare-pjäser och pratar om kvinnor; Jim om sina erövringar och Jules om flickorna hemma i Österrike som han nog aldrig fick ihop det med. Så bryter Catherine in i deras liv och de är inte längre två utan tre. Genom 1900-talets första decennier rör de sig med samma eleganta lätthet. Första världskrigets skyttegravar där Jules och Jim hamnar på var sin sida kan inte hota deras vänskap. Och egentligen inte heller det faktum att Jules gifter sig med Catherine och att de får en dotter. Jim flyttar in hos dem och blir en del av familjen; mamma, pappa, pappa, barn. Men den lätthet som präglat relationerna blir mer ansträngd. Catherine kläms mellan de två vännerna. Det är hon som förlorar i spelet mellan vänskap och kärlek och hon finner ingen annan utväg än slutkatastrofens.
Här finns en lätthet i berättandet som är fantastisk, samtidigt som allvaret aldrig förloras ur sikte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar