En ganska otäck film, eller är det en teaterpjäs. Filmad teater kanske beskriver den bäst; tydliga scener, bättre dialog än brukligt, få roller. Det är också, mycket riktigt, en pjäs från början. I centrum står två par vars relationer på olika sätt, mer eller mindre trovärdigt, korsar varandra. Välspelat och dialogsmart, men det är som att de två kvinnorna som egentligen är mycket starka kvinnor helt låses av relationerna till de två männen. Mycket kretsar kring sexualitet och svartsjuka och då är sexualitet liktydig med manlig sexualitet. Det otäcka ligger i de destruktiva relationerna, i hur sexualiteten används som ett vapen i kampen om kvinnorna och mot kvinnorna. Vad vill den berätta? Att manlig sexualitet är destruktiv, att kvinnor inte kan leva egna liv i en relation, eller att det trots detta ändå är mannen som går under?
Svårast har jag för Jude Laws rolltolkning av Dan. Han är så kaxig och självgod när det går bra för honom och så glåmig och färglös när han inte mår bra att jag inte förrän långt in i filmen begrep att det var en och samma person.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar