Betyg: 4 monument
Det är snyggt, välgjort och välspelat - till och med sång- och dansnumren fungerar bra. Historien är i sig inte någon höjdare, men moralen är bra. Till en början är det så att "The greedy beat the needy", men när "the needy" går samman förlorar de onda girigbukarna. Gemenskap ger styrka. Ungefär som i de första Paddington-filmerna; Ren socialdemokrati! Särskilt när det hela gäller produktionsmedlen, i det här fallet chokladtillverkning. Kyrkan får också sitt med chocoholiska munkar och pralinberoende prelater, ganska roligt. Bäst är ändå, som vanligt, Hugh Grant - denna gång som Oompa-loompier; orangefärgad, grönhårig och två tvärhänder hög.
Vi får en tillbakablick på Willy Wonkas barndom och hur han kom in i chokladbranschen. Han är både framåt och lite tafflig, både godtrogen och smart - men framförallt väldigt charmig. För honom är världen magisk och drömmarna är det som bär honom framåt. Fint på många sätt! Att sedan denna prequel inte stämmer med barndomsberättelsen i Kalle och chokladfabriken får vi skriva på den fria berättelsens konto.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar