Betyg: 3 monument
Manlig kärlek står i centrum; faderns kärlek till sitt nyfödda barn, sonens kärlek till den åldrade pappan och bröders kärlek efter år av konflikter. Visst finns här både mödrar och hustrur, men de är mest bifigurer. Samtidigt är det nästintill bibliskt med brödrahatet - som här går att överbrygga, och barnet som det viktigaste. Men egentligen handlar det om klimatet och hur vi som mänsklighet så länge har förstört både vattnet och jorden vi lever på. Det är intressant att de kanske tydligaste signalerna om klimatkris kommer från underhållningsindustrin - här sägs rakt ut: Global enighet krävs för att möta en global kris. I den enigheten ingår havsfolken, över vilka Aquaman är motvillig kung.
Det är mycket action och snyggare monster, miljöer och kostymer än berättelse. Men så är det väl ofta med superhjältefilmerna. Det är ytan som avgör, inte djupet. Ändå är klimatfrågan snyggt behandlad, särskilt när valarna kommer och sjunger som ett effektivt motvapen mot skurkens sonarkanon. Bäst är ändå bläckfiskubåtarna, supercoola!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar