Ariel

Betyg: 4 monument

Det är dystert, stillsamt - för att inte säga långsamt - och stundtals vansinnigt roligt, just för att det är så dystert och långsamt. Taisto förlorar jobbet när gruvan läggs ner och samtidigt tar hans far livet av sig på det lokala caféets toalett, medan Taisto dricker kaffe utanför. I arv av fadern får han hans bilnycklar som visar sig gå till en gammal amerikanare, en cabriolet där Taisto inte kan fälla upp taket. Genom ett iskallt snöigt Finland kör han söderut på jakt efter arbete och ett liv, i en öppen bil.

Detta är den andra delen av den trilogi som bygger på Matteusevangeliets ord "Saliga de ödmjuka, de skall ärva landet", där Flickan från tändsticksfabriken är den avslutande filmen. Just solidariteten med de som annars aldrig är med på film, arbetarklass, trasproletärer och tystlåtna barn är ju Kaurismäkis signum. Här skapas en snygg ikonostas på kyrkans härbärge och Internationalen spelas på speldosa. Bäst är Susanna Haavisto som Irmeli och alla de jobb hon sköter under ett dygn. Ständigt får vi se henne i olika arbetsutstyrslar: städerska, parkeringsvakt, slaktare, nattvakt ... Roligast är ändå Taistos fängelsekompis, Mikkonen, som helt enkelt räknar fel på sin egen ålder.